Min mor hävdade att hennes släkt kom från Västergötland, men mer än så berättade hon inte.  Som pensionär började jag intressera mig för mina rötter. Med hjälp av ArkivDigital fann jag att vår släkt funnits i Tarsleds och Fölene socknar. Så jag får för mig att göra en forskningsresa till socknarna. Socknarna har gått upp i Herrljunga församling.

En eftermiddag i juni far jag från vår sommarskola i Tjust skärgård via småländska höglandet. I den lilla byn Hylte hämtar jag upp min brorsdotter M. När jag berättade om min resa ville hon följa med, så blir det. Hon är omtänksam av sig, har fått en ny bekvämare bil och vill vara chaufför!


Vi kör så mot den för oss okända  metropolen Herrljunga, den har svalt de gamla socknarna. Herrljunga är en typisk järnvägsort med en stilig stationsbyggnad, och en bebyggelse som alla små ”järnvägsorter” hade. Husen kring stationen ser ut att ha byggts i början av 1900-talet.  Bangården är stor men endast några få spår används. Resten är övervuxna med typiska bangårdsväxter.

Vi börjar med ett besök på kyrkogården, inte för att vi känner någon av dess invånare men får en information om bygden. Det var bara vi två som besöker de gamle. Nästa mål är turistinformationen. Vi finner den på biblioteket. i ett litet rum vid entrén.. Biblioteket är faktiskt öppet, service åt läshungriga sommarlediga barn! ”Turistinformationen” var obemannad  och bestod av ett litet förrum. Det finns rikligt med broschyrer och också den av oss eftersökta lokalkartan.

Vi flanerar runt i centrum, det finns påfallande många matställen. Klockan är inte mycket, hungriga är vi inte. Turistkartan kommer fram. Västerut ut ur samhället  går vår färd, jag känner igen ett och annat gammalt gårdsnamn som Hallebo och Åltorp. Av den gamla bebyggelsen finns inte mycket kvar. Vid Åltorp hittar vi ett gammalt torp, det kan mycket väl vara korpralstorpet för Anders Petter.  Fölene kvarn är vårt mål. Kvarnbyggnaden är välskött men kvarndammen är raserad. I broschyren står att det finns kaffeservering och hantverk,  men nu är det stängt. Bortom den ligger kvarnmästarhuset. Intressant är att utmed ån Nossan löper en cykelväg. Nå. det är i alla fall fel kvarn och någon annan har vi inte funnit.

Vi kör tillbaka, stannar vid Fölene kyrka, en liten söt landskyrka med anor från 1200-talet. Vi strövar runt och njuter av friden.Sen fortsätter vi men lockas av en diskret skylt och  hamnar på en ås mitt  i ett  gravfält från järnåldern.  Det är en bedårande utsikt med ljusgröna fält och mörkgröna träddungar, längre bort rinner Nossan i sin allé. De gamle kan klättra upp ur sina gravar och njuta av landskapet.

Hungern börjar göra sig påmind och det är dags med en något sen lunch i  Ulricehamn  Vi hittar en servering med terrass, så vi kan titta ut över Åsunden. Där blev Sten Sture den yngre svårt sårad , transporterades mot Stockholm men dog men avled på Mälarens is. Annars är Ulricehamn känt för alpina sporter och hälsohem.

 

Efter denna avstickare styr M sin bil hem mot Hylte. När vi närmar oss Eksjö gör sig kaffebegäret gällande och i Eksjö gamla trästad njuter vi av var sin latte . Stärkt av detta kör M oss till Hylte. Därifrån tar jag min bil till skolan. Hemma hälsas jag av oförställbare Z och hustru I.