SMHI utfärdade en varning för snöhinder i onsdag, snö och blåst skulle vandra upp från västkusten under natten till torsdagen. Jag vaknade i vanlig ordning strax före sju, steg upp, satte på kaffevatten, duschade, rakad mig, plockade fram bröd, ost och marmelad.  Ute var det fortfarande mörker men ingen tillstymmelse av snö eller oväder.

Torsdagar är den ena av mina gym-dagar, och efter en snabb frukost packade jag min rygga och begav mig iväg. Inte blåste det och inte minsta snöfnyk i luften. Temperaturen strax under noll. Hade vädrets makter negligerat SMHI? Många tycktes ha tagit varningen på allvar, det var i alla fall glest i gymsalen. När jag satt och trampade flög det faktiskt några futtiga snöflingor förbi fönstret. Mitt    gymprogram avverkades i vanlig tid.

KG Varning för snö, nov 2014Vägen hem blev något mödosam, inte på grund av vädret utan av otränade stela muskler och osmorda leder. Fortfarande enstaka flingor och gräsmattan lätt vitpudrad. Fram på eftermiddagen körde jag ut bilen till verkstaden för service. Mottogs vänligt för att inte säga hjärtligt. De är vänliga själar.

Tillbaka in i stan skulle jag åka buss, vanligtvis går jag.  Inte med dagens höft, tänkte min hustru så klokt och förnyade busskortet. Men kortet glömde jag hemma. Det varken regnade eller snöade det och gott om tid hade jag till min nämndgrupp. Jag gick. Först i början tyckte jag det var en god idé, men halvvägs började skymningen falla liksom också ett stilla regn, utan snö. Trekvartsväg muttrade höften något om oansvarighet av dess ägare och framme vid nämndhuset var det nästan stopp. Jag kom in i huset, gick upp en trappa, men insåg att det var fel våning, två trappor var det! Efter avslutat möte fick jag skjuts hem och det var tur.

Snökaos, stormvindar, nej! Mänsklig skröplighet, ja!!