Maskrosen, visst är hon vacker där hon just krupit upp mellan cementplattorna och slagit ut till min och Z:s glädje. Z kanske föll för den gula färgen, i Frankrike heter maskrosen dent-de-lion eller piss-en-lit, översatt till svenska: lejontand eller ”pissa-i-sängen”. Det finns en mängd olika svenska namn, äggblomster, hajtand, tryllkullor, gula gossar och en mängd andra namn.

Den har medicinska egenskaper, den mest framträdande är att den är urindrivande. Den tycks också ha effekt vid leversjukdomar och förstoppning. Urindrivande tycks de flesta ”medicinalväxter” vara liksom stimulera magsäck och tarm. Själv tänker jag inte pröva!

Späda maskrosblad kan vara gott som sallad och torkad maskros har använts som kaffesurogat.

Maskros har ju en klibbig saft, man har försökt använda den för att tillverka gummi! Men försöket missyckades.

Det går också att göra vin på maskrosblommorna, de är ganska söta. Det fordras tillsats av ganska mycket socker och var olagligt. Smaken kan diskuteras, min personliga uppfattning är att det ej är någon höjdare.

Detta om den mycket vackra men av många avskydda maskrosen.