.

Tuberkulosen har följt människan alltsedan pyramiderna  byggdes. På 1700-talet finns beskrivet fall som kunde ha varit   tuberkulos. I senare hälften av 1800-talet ökade tuberkulosen och på 1880-talet fann tuberkelbacillen hos tbc-patienter. Kring förra sekelskiftet och fram till 30-talet dog minst 10 000 människor per år av tbc. Hur många som överlevde är oklart. Det sägs att 75 % av befolkningen hade smittats, av dessa utvecklade 10 % sjukdomen.  Många av oss äldre seniorer kan alltså ha haft en ”släng” av tbc, det kan man ofta se som en liten ”förtätning” på röntgen.

Tuberkelbakterien är en lömsk och inställsam skapelse, den kan finnas inkapslad i kroppen och ”blommar” upp efter kanske 50 år efter smittan. Tuberkulosen kan också angripa kroppen på många sätt, vi ”äldre” kliniker fick lära oss att tbc var den stora imitatören och kunde yttra sig på många vis.

Nå, tuberkulosen är nästan utrotad nu. I Sverige dör ett tiotal människor varje år på grund av sjukdomen. Det insjuknar  400-700 personer.  De flesta nya fall är födda  utomlands, endast knappa 10% är svenskfödda. Många av dem har blivit smittade i sin ungdom men bakterierna har slumrat  i kroppen.

Vägen mot ett tuberkulosfritt samhälle har varit lång och mödosam.  Frisk luft, gärna barrskog, mycken och närande mat var ett tidigt försök till bot. Sjukdomen  var ju långvarig, den sjuke trött, hostade, magrade, var nedstämd. Hade man råd  skickades de sjuka anhöriga till kurorter för att äta upp sig  Mycket välsituerade människor skickade de sina till värmen vid Medelhavet. Blev de inte bättre var det roligare med sol och värme. De flesta tbc-sjuka var mycket fattiga, trångbodda. De fick nödtorftig vård i hemmet eller på fattighuset.

IMG_0003

Sanatorium

Det var viktigt att förhindra nya insjuknanden. Den sjukes hem sanerades och alla i familjen kontrollerades. Smittkällan, de sjuka, isolerades på sanatorier för att förhindra att fler smittades och efter sanatorievården kontrollerades patienterna på dispensärer. Sanatorierna lades i tallskog och på höjder. Barrdoften skulle vara särskilt botande och utsikten välgörande för själen. Sanatoriet skulle helst ligga långt från bebyggelse, då man nu förstått att sjukdomen var smittsam. Sanatoriet blev ett litet samhälle för sig där de sjuka fick vistas.

 

På sanatoriet vårdades både kvinnor och män. Vårdtiderna var långa och utgången oviss. Människorna var förhållandevis unga och i början av sin utbildning eller familjebildning.  Många förhållanden tog slut. Döden stod alltid på lut. Galghumor, desperation, hopp och sammanhållning fanns mellan patienterna.

Nästa steg i behandlingen var ”gas”. Om den sjuka lungdelen pressades ihop kunde den läka och därför fyllde läkarna på lungsäcken med kvävgas, senare vanlig luft. Det fungerade någorlunda men  minskade lungfunktionen.  Patienterna blev visserligen lätt andfådda men sjukdomen kunde hävas eller lindras. Senare  gjordes thorakoplastik. Något eller några revben togs bort och den aktuella lungdelen föll ihop. Bröstkorg och bröstrygg blev deformerade och andningen inskränkt men infektionen kunde läka ut.

På 40-talet började BCG-vaccinationen och de flesta av oss har ärr på lår eller överarm efter denna. Den allmänna vaccineringen upphörde 1975, då var tbc sällsynt. För att kontrollera att vaccinet haft effekt kontrollerades vi med tuberkulinprov. .

Omkring 1948 började man använda verkningsfulla medel som PAS, INH och streptomycin. I början fanns misstänksamhet mot medicinerna, de var bland annat dyra, gav biverkningar, streptomycin kunde bland annat skada hörseln och måste användas med försiktig. Det tog några år innan man lärde sig använda dem på bästa sätt men också lärde sig att resistens kunde utvecklas, medicinen bet inte längre. Därför gavs PAS, INH och Streptomycin samtidigt, dosen av respektive läkemedel kunde hållas lägre och risken för biverkningar minskas. Nya mediciner har tagits fram efter hand.

På 40-talet började BCG-vaccinationen och de flesta av oss har ärr på lår eller överarm efter denna. Den allmänna vaccineringen upphörde 1975, då var tbc sällsynt och effekten var inte så stor. För att kontrollera att vaccinet haft effekt kontrollerades vi med tuberkulinprov.

1920 dog cirka 10 000 människor per år, 1945 avled 4500 människor av sin tbc och 1950 dog 2000. Visst var det en revolution! Antalet nyinsjuknade minskade och många tillfrisknade helt. 1989 var  antalet nyinsjuknade 600, men 200 av dessa var utlandsfödda och kom som flyktingar. 2014 var de svenskfödda nyinsjuknade under 100 per år .Antalet utlandsfödda med tbc ökade till cirka 600 fall detta år.

Detta återspeglar oron i  Europa med flyktingströmmar. Att bo hopträngda, undernärda, utsatta för våld eller hot och komma från områden med mycket tbc och dålig vård ökar risken  att bli smittade f. Läget blir inte bättre av att många av de sjuka har multiresistenta tuberkulosbakterier, orsaken till detta är nog att man inte haft resurser att behandlat de sjuka kraftfullt och under tillräckligt lång tid. Förutsättningarna är  kanske inte de  bästa i den fattigaste delen av världen.

Läget är alarmerande men jämfört med tbc-sjuklighet in  på 1940-talet är det hanterbart .Med god omvårdnad, isolering av smittsamma patienter, kontroll av anhöriga och inneboende,  god uppföljning via dispensärer och skärmbildsundersökning lyckades man före antibiotikaeran att minska antalet  döda i tbc från 10 000 per år till 2000 år 1950 och nu med de nya antituberkulösa medlen till under 10 per år. Är inte det revolutionärt!

Uppspårning, sanering av den sjukes bostad, kontroll och uppföljning av familjemedlemmar, isolering av smittande och bra antibiotika förblir viktigt. Att läkare och annan sjukvårdspersonal  är uppmärksamma på sjukdomen är mycket viktigt. Vi gamla uvar kanske har  tuberkulosen kvar ”bakom örat”. Tuberkelbakterien kan angripa alla kroppens organ, sätta sig i njurar, äggledare. Den kan sprida sig i hela kroppen, miliär tbc, angripa hjärnhinnorna, lymfkörtlar på halsen (skrofler)  förutom lungorna. Bakterien är  välanpassad till människan, smyger sig på, tar oftast tid på sig, blir resistent mot alla tuberkulosmediciner. Den kan sägas vara en ”listig fan”.

För att utrota tuberkulosen måste världens människor bli immuna mot bakterien, det vill säga vaccineras. Det gäller att hitta och tillverka rätt vaccin. Men med ett sådant kanske det  går att  utrota tuberkulosen liksom man gjort med smittkopporna.

Det är en uppgift!