I Rom finns ett tempel från romartiden. Det tillägnades alla då kända gudar. Det är ett arkitektoniskt  mästerverk med sin mäktiga kupol.  Tanken att samla alla gudar till ett gudshus var säkert inte störande för den tidens människor. Gudarna hade olika betydelser, deras ställning i gudafamiljen gick upp och ner, frånsett  gudaparet Jupiter och Juno (bland grekerna kända som Zeus och Hera).

Jag kommer att tänka på detta tempel när jag ser artiklar, debattinlägg och insändare om terminsavslutningar i kyrkan. När jag växte upp var jag med om en sådan avslutning, den var ingen höjdare, prästen var tråkig och långrandig. Men något själsligt lidande orsakade inte  denna gudstjänst, bara träsmak. Jag går gärna in i kyrkor, synagogor och moskéer och där finner jag en stilla frid, ibland gudomlig sång och musik eller ett recitativ.

Att få uppleva andras kyrkor, katedraler, kapell, synagogor och moskéer ökar vår tolerans mot andras livsåskådningar. Det är stort.