Från vår redaktör utgick ett budskap, skriv gärna något om resor nu under våren eller senare.  När budet nådde mig hade jag Svenska Turistföreningens (STF) sista årsbok framför mig. Var det bara en tillfällighet?

STF bildades 1885 för att ”göra hela Sverige och inte minst fjällen tillgängliga för besökare.” I uppgiften ingick också att utge en årsbok. I början gav man råd och praktiska vinkar om resrutter, logi, vackra dalar, sjöar och utsiktsberg. Tidigt illustrerades artiklarna med bilder, vilket är beundransvärt, dåtidens kameror var otympliga och med glasplåtarna.  Det måste vara mörkt när man bytte glasplåtar, detta löstes genom ett portabelt mörkrum, i princip i form av ett upp-och-nervänt paraply. Bland de många som medverkade kan nämnas Dag Hammarskjöld, Rosa Åkerhielm, Carl Fries, Sigfrid Siwertz, Dag Hammarskjöld, Gunnar Brusewitz och Anna Westberg

Böckerna innehöll många goda och förnuftiga råd. Visst skulle qvinnor kunna fjällvandra, men helst tillsammans med väninnor och ledda av en erfaren man. Bäst vore äldre manlig släkting. Den dåtida turisten kom framför allt från den ” den bildade medelklassen”.

STF:s årsböcker var något av folkbibliotek, lär känna Ditt land! De skildrade de olika landskapen och deras särdrag, det blev två serier, 1915- 1940, och 1961-1985. Det blev också historiska temata, skildringar av de stora sjöarna, skärgården, järnet, kanalerna o.s.v. Det blev litet av ett folkbibliotek. Själv är jag uppvuxen med dessa böcker och inför resor inom Sverige har jag bläddrat i dem. Men nu är det slut med årsböckerna. Den sista boken innehåller ett urval av berättelser alltsedan starten 1886.

RIP