Tidningar har med rätta rapporterat om vanvård inom äldreomsorgen och om bolag som gör oskäliga vinster genom att minska vårdresurserna och till råga på allt placerar vinsten i skatteparadis. Visst skall vi uppfyllas av berättigad vrede.

Men handen på hjärtat, hur mycket har vi, under vårt liv, tänkt på äldreomsorg, vårdboende, vård i livets slutskede?  Tyckte vi att omsorgens kvinnor och män skulle ha en god utbildning och en god lön?  Visade vi dem vår uppskattning? Stöttade vi dem så att de orkade, vågade stå emot när resurserna drogs ner och vinsten ökade?

När vi var missnöjda med omsorgen, var det bara undersköterskans fel? Tog vi kontakt med arbetsledningen och högre chefer. Med Vd på Cayman-öarna?

Vi måste vara solidariska med vårdens människor!