Vad det är trevligt med eftermiddagspromenaden tillsammans med Z. Ibland kommer I med.  Z är noga med att kontrollera att de små marodörerna inte väntar utanför porten. Vi tar backen upp mot Drottninggatan, passerar brudklänningsbutiken, hälsar på innehavaren av kemtvätten.  Ofta påminns jag då om min farfars färgeri och kemtvätt, det doftar kemtvätt och pressjärn. Därefter passerar vi frisören och så den nytillkomna tatueringsateljén.  Där är det ofta unga människor. En del står utanför och röker, andra står inne i butiken och söker tatueringsmotiv i kataloger eller bara pratar. Många motiv handlar om döden och en dödskalle grinar i skyltfönstret, han är inte äkta. Det går inte riktigt att förstå denna aktivitet, men den är oförarglig. Jag hoppas att kunderna inte ångrar sig när de kommer upp i ”mogen” ålder. Om de låtit intatuera sin kärestas namn kan det bli problem, ty kärleken är evig men inte alltid föremålet.

Guldsmeden och jag nickar åt varandra. Innan de öppnar är hustrun där och ordnar skyltningen. Ibland har hon med sig pudelvalpen, en pigg rackare. Men Z känner sig som en barnlös farbror som inte vet hur man handskas med ”brorsbarn”.

Därefter kommer konstaffären, den förgyller också lister. Alltid roligt att se deras utställda grafiska blad.  Vi nickar och säger hej.  Därefter kommer Mc Donalds. På förmiddagen är det ganska ödsligt där men på eftermiddagen fylls lokalen av ungdomar. Sen är det slut på småstaden. Galleria och varuhus ramar in det lilla torget, där pumpen står. Ännu är julprydnaderna kvar över gatan.  Vid busshållplatsen väntar mest skolungdom och kvinnor på sin buss. Z och jag korsar torget och beger oss till stadsparken.  Där finns det många hundar att studera, hälsa på eller skälla ut.

Trots årstiden skiftar björken i lila och magnoliorna har knoppar liksom rhododendron. Det kommer en vår.