Denna junimorgon strålar inte solen på oss. Ett och annat regnstänk friskar upp luften, borta över bergen hänger de tunga regnmolnen. Ännu når de inte oss. Z springer hit och dit, uppfylld av alla nattens dofter. Så hittar han gamla rådjursben, de blir en trofé att springa med. Så gräver han ned dem någonstans, de kan vara bra att ha. Väderleksrapporten har fått många att ta korta promenader hemmavid, en och annan cyklist susar förbi.

Vi följer ån nedströms, här blommar den gula svärdsliljan för fullt. Den är ingen lilja, om Du trodde det. Den tillhör släktet iris och till skillnad från liljeknölar är den definitivt olämplig föda. Näckrosbladen breder ut sig i lugnvattnet. Än finns inga knoppar, de tillhör högsommaren. Nere vid dammbordet rör sig en skara män. Helt plötsligt höjer sig en minihelikopter över deras huvuden, de håller på med en inventering av dammen. Z och jag blir också fångade av ”drönaren”.

Dessa drönare kan bli badlivets fasa och smygfotografera mer eller mindre halvnakna människor. I modern badutrustning bör paraply ingå, kanske också hjälm, om flygtygen störtar!

Al, lönn och hägg kantar ån, vi går liksom i en tunnel. Men, hoppsan, där i kanten av en rishög blommar blåklint!! Fåglarna sjunger sina melodier för att tjusa eller avskräcka det andra könet.

Så når vi bilen och Z hoppar in på sin plats. Vi åker hem för gemensam lunch och tupplur. Z undrar var I är men slumrar sedan i. När vi vaknar har regnet anlänt.