IMG_NEW
En dag vintern 1946 kom min mamma hem med boken om Pippi Långstrump, världens starkaste flicka.  Hon tyckte den var en lämplig bok för sina yngsta söner och kanske för den dotter hon aldrig fick. Kanske det också var ett utslag av feminism. Ordet var inte uppfunnet då, de kallades kvinnosakskvinnor.

Hon var medveten om att det var en bok som upprörde vänner av ordningen, särskilt de som fanns i en svensk småstad. Men storstadskritikerna, med undantag av en herr Landqvist, var positiva. Tänk att skriva en berättelse om en liten rödhårig flicka som bodde ensam i ett ruckligt hus. Ja, ensam var hon inte, hon hade ju sin häst och apa. Mamman var död men vinkade säkert till henne från ett moln. Pappan, som var sjökapten, hade blåst över bord i en storm och försvunnit. Själv var hon övertygad om att han fortfarande levde på någon ö Söderhavet. Hans trogne styrman Fridolf seglade hem Pippi till den lilla staden och Villa Villekulla.

I böckerna finns det meningar som nästan blivit bevingade ord. ”Om man är tyst länge så vissnar tungan”, ”Man ska vara glad att det är väder över huvud taget”, ”Så brukar jag göra och det brukar bli så bra så”.

Ett visst matematiskt intresse finns också, ”Kommer jag lagom till pluttifikationen?” Men visst är det också anarkistiska inslag som ”Barn behöver ett ordnat liv, allra helst om de får ordna det själva”.

Tänkvärt är ”Om ni skulle ta och gå hem nu så att ni kan komma tillbaka igen i morgon” med tillägget ”För om ni inte går hem så kan ni ju inte komma tillbaka. Och det vore synd.”

När den första Pippiboken kom var det eländigt i Europa. Fruarna och fröknarna i stad och på landet samlade in kläder, leksaker, matvaror och pengartill behövande. Samlingsorganisationen hette Europahjälpen, där ingick Rädda Barnen, Röda korset och andra föreningar. Eftersom min mamma var med i Rädda Barnen” fick jag ibland hjälpa till vid insamlingar och ”soaéer” Jag fick vara med i en liten pjäs om Pippi, vi satt på ett staket, mumsade äpplen och spelade någon scen ur Pippi Långstrump, min insats sägs mest varit att äta äpple. Min mellanbror häcklade mig för detta., Han hade nog tackat nej till rollen

I alla Astrid Lindgrens böcker finns spetsfundigheter. En av mina favoriter ur Emil i Lönneberga är: ”Har man inte tjugofem öre kan man inte köpa lemonad. Lyckas man få en tjugofemöring får man inte köpa lemonad. När hundan får man då dricka lemonad”.

Med stor behållning läser jag om Astrid Lindgrens böcker, alltid hittar jag något nytt.

Är Du intresserad av fler ”Pippi-citat” hittar Du dem på www.citatboken .se