I går åkte vi till Stockholm för att få kultur. Z hade fått löfte om att tillbringa dagen med sina goda vänner K och U, han hade bråttom dit. Vi åkte med SJ, bekvämt och bra, vi kom till centrum utan att behöva tänka på parkeringsplatser och via ”nätet” visste vi vilken buss vi skulle ta för att komma till utställningen om Inkaguldet. Allt klaffade, det var att kliva av tåget, kort promenad till busshållplatsen, även bussen kom i dit och så var vi där vid porten till Bergrummet.
Det var fantastiskt att se så mycket guldföremål. Masker, diadem, smycken för öron och näsa, nålar att hålla ihop kläder, skedar för att tillreda koka, skålar, harnesk, handskar, allt i guld. Guld är mjukt och lättbearbetat! Tänk att det fanns kvar så mycket guld som inte spanjorerna hittade.
Spanjorerna roffade ju åt sig stora mängder och förde med sig hem till kung och överklass och till piraternas stora glädje. Vem har inte läst sjörövarromaner och hur många har inte letat efter de stora guldskatter som pirater grävt ner .Drake, Morgon, Svarta Malin och vad de hette. Men för mycket guld är inte lycka, hela Spanien fick förfalla då man tyckt sig kunna köpa allt för guld. Guldets hämnd.
Guldet var endast för Inkas överklass. Rangen bestämde hur mycket man fick pryda sig med. . Jämför med dagens ordnar, ordensband och gradbeteckningar hos oss!
När vi var mätta på guld vandrade vi över till Moderna Museet och dess restaurang. Vi åt en god salladstallrik och njöt av utsikten mot Djurgården. Därefter träffade vi goda vänner. Så, plötsligt, var det dags att gå till tåget. Jag hann inte med ett besök hos min väst- och skjortleverantör.
Hemma mötte vi en lycklig och upplivad Z.