Vi ligger på vår favorithäll vid Askösundet.  Vattnet är varmt och skönt och mjukar upp stela leder och rygg. Det är ganska lätt att komma i, att komma upp är svårare. Z övervakar noga våra förehavande, vid första doppet följer han med. När han kontrollerat  vår simkunnighet drar han sig tillbaka till sin utkikshäll. Han larmar också för inkräktare.

Högt över skogen cirklar havsörnen.  Plötsligt stiger han, är borta en stund och blir synlig igen.  Så dyker han ner över trädtopparna. Kan det vara något ätbart. Korpen ”korpar”, ett ganska kärvänligt ljud. Längre bort hoar duvorna. När jag var barn tyckte jag deras ljud var skrämmande. Är duvor egentligen kärvänliga? Duvhannen kurtiserar inte sin hona, han misshandlar!

Motorbåtar  kör förbi. Några stannar till, ankrar , tar fram kastspön, kastar, vevar in, kastar. Nappar fisken inte genast tröttnar de, far vidare och prövar nästa vik. Mitt på dagen, när fisken har lunchstängt, kommer de. Fisken inte nappa.

Amatörfiskaren står gärna upp i båten och kastar. Är båten rank är det lätt att tappa balansen och ramla överbord. Likaså om han får en stor gädda på kroken. Eller hen har groggben. Fiskare ,sitt på Din toft. 

Friden kan störas av vattenskotrarna. De far fram med full fart men Z övervakaren håller dem på avstånd !

Lunchklockan klämtar, det är dags att åka hem till lättlunch och siesta. Vad vore väl pensionärstillvaron utan denna middagsvila. Även Z tycker det är en god vana.