När Z och jag tog vår eftermiddagspromenad i det vackra vårvädret stördes vi av berusade herrar som lät sitt vatten i ån, mot träd och garageportar. Z och jag påminde oss om Manneken Pis, den lille pojken som står staty i Bryssel, i korsningen mellan Rue de LÉtuve och Rue du Chéne. Om pojkar är tillräckligt små och söta är det ju så sött när de kissar. Många stolta föräldrar har fotograferat situationen och visar upp bilden för släkt och vänner. När gossen blir stor förbannar han sina föräldrar

Det är ju litet märkligt att göra en staty av en kissande gosse och hur det kom sig finns olika berättelser.

En berättelse säger att Manneken följt med sin far till stan. Här kom han bort från sin far i marknadsvimlet. Fadern blev över sig given och gick och letade efter sin pojke i två dagar och två nätter.  Så fick han se en liten gosse som stillsamt kissade i gathörnet mellan Rue de LÉtuve och Rue du Chéne. Fadern blev överlycklig, han hade nog också litet dåligt samvete för att han tappat bort sin son. I sin glädje beställde han statyn som sedan dess står i hörnet mellan Rue de LÉtuve och Rue du Chéne.

I en annan berättelse släckte den lille pojken en brand genom att kissa på den. På den tiden var många hus av trä och öppen eld var man rädd för. Så blev den lille stadens räddare och till hans ära gjordes statyn.

Kände herrarna till Manneken  Pis, frågade Z och lyfte på benet.

Men egentligen är det inte tid att förarga sig. Den tidiga magnolian är full av knoppar, några nästan utslagna. Krokus blommar. Det har tillkommit en dvärgart med gracila blomblad.  Vårlök. Vintergäck, tussilago, julrosor, snödroppar och snart scilla.

Medicinskt? Magnolian anges av de gamla kineserna som medel mot depression och visst blir jag glad av blommorna. Tussilago användes förr mot hosta. Och en speciell krokus ger oss saffran.