Så här i ”mittens rike” besväras vi inte av några stora snömängder. Det tar ändå tid att smälta ner snön då nätterna fortfarande är kalla och dagstemperaturen några ynka plusgrader. Vi är i  alla fall glada över den sol som strålar över oss.

 

 


 

Mindre glad för att inte säga heligt förbannad blev jag över gårdagens film The Bible. Filmens och Israels gud lovade Moses och hans folk Kanaans land. Att det bodde kananéer och andra där bekymrade inte denna gud.  Det var bara att skända, slå ihjäl, riva ner och bränna upp det gamla. Guden hade bildat ett förbund med judarna för att bli deras gud.  Några egentliga bevis för överenskommelsen har inte återfunnits

Visst, vi kan betrakta händelsen som en sägen eller skröna, skaka på huvudet och gå vidare. Det sorgliga är att många judar betraktar landet Israel som en personlig gåva till dem från Gud. Att det har funnits andra släkten som levat där, byggt sina samhällen, har fött sina barn, odlat upp marken tog guden ingen hänsyn till. Då behöver inte rättrogna judar bry sig. Eller kan det vara så att en barmhärtig, allsmäktig gud aldrig gav detta löfte?

Som av en händelse föregicks filmen The Bible av Jonas Gardells TV-show. Jonas har tidigare skrivit boken ”Om Gud” där han söker sin Gud.