Nu är julfirandet över, endast gamle Prosten är kvar och han får  sprida ljuset över trettondagen. Som vanligt firades julen i två steg. Kvällen innan julaftonen kom de mina hem. De ville vakna i en lugn stämning inför julaftonen i stället för att köra på vintriga vägar. Och tur var det, Snön började falla på kvällen och på julaftons morgon hade det fallit minst 20 cm snö.  Det låg ett vackert snötäcke över hustak, gator och bilar.. Trots det vackra vädret sov våra gäster tills det var ljusan dag. Vi hann med vår vanliga frukost och Z:s morgonpromenad,. När vi kom hem hade ”Småflickorna” vaknat och ägnade sig nu  åt honom med kliande och klappande. ”Mellangenerationen” kom upp senare, den siste dök upp till jullunchen. Risgrynsgröt med skinkmacka! Sedan lockade vi ut dem på julaftonspromenad.  Inget eftermiddagskaffe utan frisk luft, sa vi.  Men några försvann ur ledet för att komplettera klappar.

Till eftermiddagskaffet överraskades vi av yngste sonen. Han hade med sig nygräddade lussekatter som verkligen smakade saffran. Experimentell som han är hade han dessutom bakat ”vaniljhorn” som fullmånar. Kalle Anka , julklappar och julbord. .Mätta och belåtna  blev vi men det fanns också plats för kaffe med kakor och godis.. Kvällen förflöt med snaskande, spel, och prat. TV var  helt bortglömd. Småningom föll tröttheten över oss och det var skönt att sova.

Juldagen började sent för många, tidigt för andra. Frukost serverades i omgångar, Z fick en ordentlig julpromenad. Det blev dags för juldagslunch,  samma meny som kvällen innan. Julbord har sina fördelar. Fram mot eftermiddagen åkte söner, sonhustru och barnbarn hem till sig. Tystnaden bredde ut sig i lägenheten och trötta tog vi  vår vanliga, men längre tupplur.

På Annandagen for vi ner till Misterhults socken och den lilla byn Lilla Laxemar där  I:s son, sonhustru och barnbarn firade jul.. När vi passerat Norrköping föll dimma över oss. Meningen var att vi skulle tanka i Ringarum, men ”macken” försvann i dimman och vi missade avfarten. Nästa tankställe låg 10 mil bort och bensinen räckte. Konstigt var att det gick så fort att färdas i dimma.

Vi kom fram i tid och kaffe med mera var förberett. Sonhustrun C har ett förflutet som bagare och konditor och det märktes. Sedan måste Z rastas och mörkret började falla på. På med reflexväst och pannlampa och dubbskor . Z satte sina spår som namnen, men hade inte den rätta snitsen, det var i alla fall klart han varit här.

Julen är ju förknippad med mycket mat och många rätter. Vi var lovade att slippa julmaten, i stället fick vi coer de file provencale och dagen efter kronhjortsfärsbiff  och det smakade bra.

Menlösa barns dag åkte vi hem, beredda på dåligt väglag. Men vägarna var perfekta utom på en parkeringsplats strax utanför Finspång, där var det haalt.   Och helt plötsligt var vi hemma.  Resten av mellandagarna läste vi, promenerade vi och försökte äta mindre. Vi var spända inför nyårsaftonen, .skall det smällas, blixtras, tjutas och vinas i luften. Jo, det skulle det!  Z sprang av och an, skällde som besatt när det smällde. När klockan närmade sig ett blev det tyst, Z kunde äntligen koppla av men väcktes brutalt av någon eller några som försovit sig och nu firade av sina bomber.Vad  Z sa om detta censureras.

Men sen har vi pustat ut, läst böcker och tidningar. En av helgens nyheter var att det inte var farligt att vara litet överviktig, snarare tvärtom. Detta innebar att vi med jämnmod konstaterade att vikten ökat några kilon.

Trettondagsafton avslutades med Mamma Mia på tv, det var en feel-good-upplevelse och vi somnade lyckliga..

På Trettondagen red de tre vise männen Melcior,  Baltazar och Kaspar hem. Själva halkade vi omkring på skogsstigar tillsammans med Z och hans vänner.