Z-timmen

ag vaknar till. Plötsligt  skymtar jag ett stort lurvigt huvud i mörkret. Ett odjur?  Så känner jag en varm nos och någon som tvättar mitt ansikte. Då förstår jag, det är Z. Han tycker det är bäst att väcka mig. Varför vet jag inte riktigt. Han vill inte lägga sig ner bredvid sängen och bli kliad. Nej, jag måste upp. Stapplande tar jag mig till väggklockan. Knappt fyra,  mörkt ute, tyst på gatan. Jag försöker lirka med Z, ”Lägg Dig, det är inte dags”! Han lyssnar inte på det förslaget. En hund som väcker mitt i natten kan betyda att det finns en främmande inne, något farligt på gatan eller att han måste ut och eliminera, det heter så numera på sjukhuset.

Sömndrucken och med stela leder får  jag på mig byxor, tröja, ytterjacka. Fram med kopplet, kontrollera om b-påsar finns i fickan.  Z kontrollerar noga att jag är på gång. Så kommer vi ut. Z vädrar, går sävligt till väggen på andra sidan och lämnar ett litet meddelande till eventuella bekanta. Vi fortsätter i lugn takt, han har inte bråttom, bara vädrar och nosar som vanligt. Efter en lång stund  kommer det några små kluttar men inte explosivt.

Vi är ensamma där vi går genom stan. Regnet hänger i luften och det är ganska varmt och faktiskt, överraskande, riktigt skönt. Vi går förbi McDonald, favoritmål i gryningen, men ingen har tappat någon hamburgare.   Inget oroande har vi noterat, inte ens en jungfru i nöd.  Så vandrar vi hem. Z går och lägger sig och snarkar snart. Där sitter jag klarvaken och undrar varför Z väckte mig. Grubbleriet föder en önskan om något litet gott att tugga på. Så jag skär en liten skiva av surdegsbrödet, litet smör och en bit ost. Då vaknar Z till, vill ha sin andel, får den och återvänder till sin korg. Jag fortsätter att fundera, kan inte somna. Inte förrän matte vaknar till.

Blev jag väckt för att Z tröttnat på att vaka över oss, väckte han mig för att jag skulle komma ur en mardröm eller? Det vete endast Z

Vargtimmen

Alla har vi upplevt vargtimmen någon gång. Vi vaknar på efternatten, har ångest, är villrådiga. Det sägs att många dör eller föds under vargtimmen, men egentligen finns det inga belägg för detta. Om det bara är folktro vet jag inte. Någon lättillgänglig statistik finns inte. Fysiologiskt består nattsömn av två faser, en avslappnings-nedtrappningsfas då kroppens energikonsumtion minskar, och den andra fasen är då tvärtom,  kroppsomsättningen skruvas upp.  Vargtimmen är då övergången av ned- och upptrappning, ett rimligen instabilt tillstånd som kan föda det ena eller andra.

Länge har mänskligheten vetat om denna timme.  Den har använts för meditation och bön och för att finna sig själv och sin gud. ”Jag sover men mitt hjärta är vaket” sa Salomon. om  timmen.  Den fromme rabbinen eller rebbe Nachman från Breslau  lärde att den bästa tiden för meditation är på natten då alla sover ”Du skall då gå till en plats utanför staden och följa en stig där folk inte går, inte ens på dagen. Alla blad och blommor hjälper honom i hans samtal med gud”.

För många är vargtimmen fasansfull med monster och mardrömmar. Kanske det är bättre att förekomma och lära sig at använd timmen till kontemplation?