Den höviska kärleken från högrenässansen innebar att älska på avstånd och endast ge uttryck åt den med vemodiga sånger.  Z med arv från Italien har haft en stormande förälskelse som plågat honom och oss. Han har inte nöjt sig med att stilla betrakta den sköna, nej, han har rymt ett antal gånger ut på stora vägen. Sången kan inte beskrivas som melodisk men uppenbarligen har tiken andra krav på musik och välvilligt lyssnat. Denna plågsamma förälskelse har nu svalnat av och Z sover den oskyldiges sömn.

Barn, barnbarn, brorsdotter och äkta hälfter har gästat oss. Vi har ätit gott, druckit flädersaft, vinbärsdryck eller vitt vin måttligt och efter behag, Pratat, skrattar, berättat skrönor. Vandrat med eller utan regn, suttit vid stranden och tittat ut över det oändliga vattnet. Besökt bygdens lilla glasbruk, begrundat den svenska sommarens öppettider samt återvänt hem till nästa måltid.

På inrådan av min brorsdotter M har var familj haft ansvar för en måltid och då är det enkelt med gäster. Vi har prövat matiga somriga pasta- , potatis- och vete-sallader, färskrökt lax, småländskt isterband, ålamacka  och annat smått och gott som glass med varm hjortronsylt.

Endast de modigaste har badat, vi andra har nöjt oss med duschen från ovan åtföljd av en torkande stormvind.