Solen orkar knappt över hustaken, den kommer senare och senare. I logikens namn går den också och lägga sig tidigare. Mörkret tar makten, kommer att utöka den några dagar till. Men förfäras ej, om tre veckor blir det ljusare igen och våren är inte så avlägsen.

När Z drar ut mig på eftermiddagspromenaden är det fortfarande ljust, fast med reservation. Men efterhand faller mörkret. En stund till kan vi fortsätta men sedan tillbaka till hemmets ljus, värme och matte, säger Z.

Det finns ett försonande drag av mörkrets övermakt, musiken! I går bjöd vår församlingskyrka, uppkallad efter den helige Nikolaus, på Bachs juloratoriet. Det skall höras i en kyrka med höga valv. Z fick vara hemma, juloratorier är inte hans passion. ”Hellre en bit korv” brukar han säga på sitt språk. När vi kommer hem står han där och hälsar oss välkomna. Och vem kan väl motstå en lycklig hund!

Ett annat sätt att bli varm om hjärtat är att läsa  Eric-Emanuel Schmitts små böcker, ”Monsieur Ibrahim och koranens blommor” och  ”Oscar och den rosa damen”. Dessa böcker säljs inte numera, har Du tur kan Du hitta dem på antikvariatet eller, förstås, på biblioteket.