I morse var jag på väg till mitt gym. Det var kyligt men solen värmde mitt ansikte. När jag skulle över Drottninggatan, stormade morgoncyklisterna fram. De har bråttom, ser bara i en smal sektor rakt fram. Det var att stå stilla och hoppas det bästa. Jag klarade mig.
Vid nästa gatukorsning höll jag på att bli överkörd av en av de utrotningshotade SAAB-arna. Föraren var så ung att han inte upplevt SAAB:s storhetstid med Saab 92 och 93, Carlsson på taket och 95an, en trägen arbetskamrat.
Äntligen nådde jag mitt gym och kunde pusta ut!
Så här på morgonen var det flest pensionärer, Tredje respektive Fjärde ålderns folk. De satt på cyklarna och trampade på, stärkte armar, rygg och buk i sinnrika maskiner. Visst finns det ett drag av tortyrkammare men det var skönt att arbeta med alla kända och okända muskelgrupper. Och efter denna övning in i dusch, bastu och dusch. Kaffe och macka på caféet avstod jag ifrån på grund av midjan. Trött och nöjd trotsade jag bilar och cyklister och kom lyckligt hem.
Z hälsade vänligt på mig och påminde mig om den skogspromenad han förväntade sig. Så en liten stunds vila, därefter ut i skogen! En härlig höstdag och Z sprang före och efter. Han träffade också en av sina kamrater, Kerstin, men hon ville inte springa med. Så hem till rödbetssoppan och en tupplur.