Nu gäller det att sova gott, klockan 7 startar vi mot Arlanda för vidare transport till Istanbul. Egentligen är det synd att lämna den späda med knoppar, musöron, vårlök, påskliljor, vitsippor, krokus, skrålande gäss, sjungande bofinkar och allt.  I våra planer ingick inte denna tidiga vår, den skulle vi uppleva vid Bosporens strand. Men nu är det som det är, det gäller att gilla läget, som det uttrycktes i  det militära.

Z och jag har gjort långa promenader denna dag, I har varit på förrättningar. När vi startade vår vanliga vandring uppför ån och ovan fallen var vi nästan ensamma, vi gick i skogskanten utmed åkrar och ängar, långt borta låg de blå bergen. Vi mötte en stor häst men Z har vant sig vid dessa stora djur, han tittar bara bort. Z håller sig i min närhet, tittar på gässen. ”De smakar väl tran?” frågar han mig på sitt sätt. En och annan rusning gör han ut över fältet och avslutar med ett graciöst hopp över det breda diket. Vad han låtsas spåra talar han inte om.

Att matte och husse ska ut på resa vet han och är extra tillgiven. Nå, han ska bo hos Ulf och Katarina och hos dem trivs han.