En  forskningsgrupp,  the David Anderson Research group vid California Institute  of Technology har länge  forskat i hur nervceller, neuron,  fungerar och om hur nervimpulser fortleds till hjärnan och vad effekten av detta kan bli. Målet är att bättre förstå psykiatriska sjukdomar och hitta specifika botemedel mot oro, ångest och andra psykiatriska problem.  De har bland annat arbetat med att kartlägga olika känselneurons utbredning hos möss .         

Forskargruppen hittade ett område på bakbenen som var känsligt för lätt beröring. I detta område fanns en okänd typ av nervcell. Vid mycket lätt beröring med en pensel skickades nervcellen (neuronet)  signaler till hjärnan  och de verkade ge mössen ”feel-good-känsla”.

Gruppen ” byggde om” mössen så att dessa feel-good-neuron kunde aktiveras med ett kemiskt ämne. Detta kemiska ämne skulle då simulera en smekning eller lätt beröring. I stället för att smeka eller kela med sitt husdjur kunde det få en feel-good injektion eller kanske en salva och klara sig när husse eller matte är på jobbet. Ämnet kunde också vara ångestlösande, hur man nu ser det på en mus.


Några försök på människor har inte gjorts ännu. Men tänk om vi kunde massera in en salva när vi är nedstämda eller ängsliga! Eller kanske kunde ämnet blanda med duschvattnet. Tänk att stå i den varma duschen och känna lycka.

Men ursäkta mig, har vi inte husdjur för klappa, smeka, kela och umgås med. Både djuret och vi njuter av det! Om vi smeker eller masserar vår käresta, njuter vi inte båda av det?  Inte säger vi: ställ dig i duschen! till en olycklig vän eller maka eller till ett barn. Kramar och smekningar kan vara nog så god medicin.

 

Forskargruppen tillhör det berömda California Institute of Technology  och har ingen klar förankring i  psykiatri eller annan sjukvård