IMG_NEW

Z, vår synnerligen goda och trogna vän, har drabbats  av en allvarlig leverskada. I måndags blev han plötsligt illamående, kräktes upp vad som såg ut som gulfärgade linser eller bönor.  Vad det var för ”linser” vet vi inte. Sedan dess har Zorro inte mått riktigt bra, sovit mycket. Två nätter har han ”kissat på sig”. På morgnarna har han haft stora urinmängder, ”kissat som en häst”.

På torsdagen sökte vi hos veterinärjouren på djursjukhuset. Hade han fått akut diabetes eller  njurskada? Vad hade varit den utlösande faktorn?

Proverna visade inga tecken till diabetes eller njurskada, ej heller tecken på inflammation i kroppen. Men däremot  hade han  ett kraftigt förhöjt  leverprov. Han hade alltså fått en leverskada men när och hur visste vi inte då.

I måndags kräktes han upp något konstiga ”nötter” eller frön och vad vi då erinrade oss var att han eftermiddagen innan under hundpromenaden hittat något som var gott, vi hann inte se vad.

Lantbrukaren Pelle hade aldrig sett sådana nötter, veterinären kände inte till dem Jag sökte på nätet efter bönor eller andra stora frön som kunde vara giftigt för hundar. Bland annat hittade jag en för mig okänd nöt,  Macadamia, välsmakande, men anses vara extra giftiga för hund. Nötterna framkallar minskad aptit, kräkningar, blodig avföring, diarré, magproblem, vinglighet, slöhet och förlamning . Levern tar stryk. Förgiftningen kan leda till döden.

Nötterna säljs rostade och salta och vill det sig illa kan nötter leda till saltförgiftning. Macadamianötter anses som en hälsosam delikatess och innehåller bland annat antioxidanter. Men det är inget billigt nöje att äta dessa nötter. Ungefär 500 kronor per kilo. För hundar är de pest.

Z börjar långsamt repa sig. I går vandrade vi på ängar  fyllda av gullvivor, mandelblom, smörbollar, orkidéer, liljekonvaljer, midsommarblomster. Vi sniffade i oss en underbar honungsdoft. Z ledde tåget, här och var modifierade han dofterna. Han har blivit bättre men sover mycket. Hoppet börjar återvända för oss.

I morse väckte han mig strax efter fem, pigg och kärvänlig som han brukar vara. Vi vandrade ut i försommaren. Målmedvetet ledde han mig över Pumptorget in på Köpmangatan. Vi noterade att en butik ville göra unga kvinnor vilda om de valde rätt sko. Men dessa vilda kvinnor hade inte stigit upp än.

Stortorgets uteserveringar hade inte öppnats, annars var det rätt tid för en kopp kaffe. Vi svängde in på Kungsgatan, mot slottet. Framme vid  Engelbrektsgatan noterade vi att den fått en gräsfil, halva gatan var gräsmatta. ”Den Du” sa Z längtansfullt. ”Du får vänta tills vi kommer till slottsparkens stora träd” blev husses förmaning.

Vi släntrade oss igenom parken upp på slottsbron och till Henry Allards park och Järntorget. Så gick vi Drottninggatan fram, ökade takten något, frukosten väntade.

Matte var vaken och frukostbordet framsatt.

Efter frukost och tidningsläsning var det dags för långpromenaden. Vi ville inte vänta för länge,  dagen kunde bli varm. Rävgången kunde vara ett bra mål sa Z. Då får vi se en glimt av Hjälmaren.

Det var fler som kommit på samma idé. En skolklass spred ut sig längs de små plurren (vattensamling) och letade efter små djur. Motionärer sprang om oss liksom unga mammor med snabba barnvagnar. Värmen började bli besvärlig tyckte Z och ville ner i gyttjan. ”Du får vänta tills Du blivit frisk” sa husse.

Så kom vi in i lövskogens skugga, Z piggnade till och vi kunde klara oss hem till lunch och tupplur.

Vilken lycka att Z är på bättringsvägen. Inte hade han blivit gul eller utvecklat andra tecken på leverskada. Men levern hade fått stryk.

Anledningen till sjukdomen vet vi inte men han ska inte få några Macadamia-nötter.

Sensmoralen är att alla hälsopreparat inte är nyttiga, särskilt inte för hundar.