Det är faktiskt en nåd att inte väckas av höftledsartrosen. I gengäld väcks jag av en thriller som ’är en syntes av grekisk mytologi och James Bond. Mästerspionen, en vacker långbent  kvinna, glider ner för trappan. Hon har just likviderat sin släkt, den hade övergått till fienden. I sista stund kom hon på förräderiet. Nere på golvet står hennes älskare.

I detta ögonblick vaknar jag till, hör Z snarka, går upp en sväng och kryper ner i den varma sängen igen. Somnar snabbt om men väcks ånyo av en dramatisk kärleksscen, kameran glider så ut över en mörk vik. På båda sidor om vikens mynning står två slott i brand. Vaknar, ruskar på huvudet, en sväng i köket, stärker mig med en liten macka. Den delas för övrigt med Z. Har också han väckts av en dröm?

Vi somnar båda om. Väcks av mobilen, det är ju gymdag. Kroppen är seg och stel. Stapplar upp, rygg och ben värker. Jag sätter på kaffevattnet, vacklar ut i badrummet. Sätter på en varm dusch för att mjuka upp kroppen, det tar sin tid.  Brygger kaffet, äter en apelsin, ett äpple och en macka. Så i väg ut i mörkret, muntrar upp mig med att gnola ”var dag har nog av sin plåga”. Gnolningen får mig över backen och där möter gryningen mig.  En liten sol tittar upp över hustaken och himlen är ljusblå

Första solen denna månad. Nu är det nedförsbacke till gym.

Träningspasset känns tungt och orken har jag tappat. Hittar inte den, ger mig, duschar och så in i bastun. Värmen är skön och musklerna slappnar av. Så en varm dusch, på med kläderna. En blek men dock sol hälsar mig välkommen ut i parken. Går sakta, ,nerförsbacken har blivit uppförsbacke, en alldeles för lång backe. Uppe på toppen ser jag nerförsbacken hem.

Skönt med en god fåtölj och en tidning. Ute blekblå himmel och svag men dock sol.

På kvällen njuter vi av den fantastiska sångkören. Stämmor blandas, skiljs, stiger, sjunker, går samman. Jag känner hur batterierna laddas och det kan behövas i denna ”murka” värld.