I över fyra veckor  har  jag gått här med mina två kryckor. Första veckorna arbetade hjärnan med koordinationsövningar, kryckor – vänster fot –höger fot –kryckor. Inte lika avancerat som 999-dunk, tusenfoting med krycka,  men tar sin tid att bli sams med kryckorna. Nu går det nästa automatiskt och då finns det annat att tänka på. Busshållplatserna här är väl genomtänkta, trottoarkanten är extra hög inom på- och av-stigningsområdet. Innan jag lärde mig det blev det 1-2-3-DUNK. Bortom hållplatsområdet är det en diskret kant som inte nämnvärt stör oss käppgående eller som använder rollator.              

Det finns ofta handikapptoaletter. Men annars är toaletterna oftast mycket låga och saknar handtag. Varför ska vi sitta på toa och ha knäna i ansiktshöjd. Biografstolar kan vara rena råttfällor, kommer jag väl ner sitter jag där med hakan på knäna, upp kommer jag inte utan ett uttänkt utbrytarprogram, så stapplar jag ut kallsvettig. Offentliga lokaler är bättre men stolarna borde vara högre

Bilstolarna är uppenbarligen konstruerade för kortbenta. Broms-frikoppling-gaspedaler är däremot på långbensavstånd. Att ta sig i och ur bilarna med stela höftleder eller ond rygg är smärtsamt. Det finns förstås en annan sida, bilen skall vara snabb, se modern ut, ha lågt luftmotstånd. De flesta som kör eller åker bil är fullt rörliga och kan kröka rygg.

När jag kom hem med mina kryckor trodde jag inte  det skulle vara några problem. Vi hade konsulterat en av stadens arbetsterapeuter, Hon fixade sängförhöjare, sittkuddar och toalettstolshöjare. Vad vi glömde var min bekväma ”pensionärsfåtölj”. Å vad skönt det var att sätta sig ner. Men oj vilken smärta som kom när jag skulle upp. Låg sits, låga armstöd! Den egna bilen, jo den valde vi för att den var ganska hög. Men bilförsäljarna såg konstiga ut när jag sa att jag ville ha hög bil som passade en lagom gammal herre med dåligt ben, det var inget argument de kände igen.

Positivt är att de flesta visar hänsyn till oss kryckbärare, bilisterna släpper fram oss i gatukorsningar, medmänniskor öppnar dörrar. På mitt favoritfik kommer flickorna ut med latten, medgästerna flyttar på sina stolar och alla är faktiskt vänliga.

Z? Han får tills vidare gå ut med matte men på kvällspromenaden följer jag med. Det är inte lätt att motionera hundar för en dubbel kryckbärare