Vilken befrielse det blev att få kasta den andra kryckan och kunna få gå ut med Z. Hustru och barn förbjöd mig att försöka, den snälle Z skulle dra omkull mig. Visst är han snäll och hjärtlig men fortfarande ett stundens barn. Kommer det en skateboardåkare, blir han ett lejon.

Den första promenaden togs under uppsikt av I, det var en solig och skön  höstdag. Litet kyligt kanske. Men I godkände då mig som hundförare och Z som hund. Jag njöt av färgprakten  och en lycklig hund som höll oss under uppsikt.

Sedan har Z och jag gjort många promenader,med och utan I .  Inte har han dragit omkull mig!  Vi har kunnat följa naturens  färgrika crescendo  för att sedan  gå in i den gråvita vilan.  Z  funderar inte över detta, han är övertygad om att få mat, värme , kli och annat en hund behöver. Men höstens dofter är intressanta och måste studeras länge och därefter begrundas!