Solen börjar väcka Z  och mig, eller först väcker Z solen och solen väcker mig. När jag väl är uppe går Z  och lägger sig. Kanske har han vakat över oss hela natten och först nu kan han sova i lugn och ro. Det är så han vill framställa saken.

I sömnen följer han sin mattes andning, vid minsta uppvakningssucka rasslar han i väg till hennes säng, sticker upp sitt lurviga huvud och matte får sin morgonpuss.

Kyligt är det trots strålande sol på molnfri himmel. Inte är det dags att sätta sig ner vid åkanten och höra vågornas småkluckande. Skärper jag hörseln hör jag ett klirr som av småklockor, eller är det ett utslag av en ålderns tinnitus

Morgondusch och tandborstning och framför allt doften av nybryggt kaffe får mig att vakna. Dagen börjar bra och våren har kommit en dag närmare