Visst är våren fantastisk. Snart öppnar våra fågelbärsträd sina oräkneliga blommor ut. Slånen är mer avvaktande för att inte tala om vårt krikonträd. Styvmorsviolerna blommar men sorgligt är att de börjar minska i antal.

Gräsmattan är fortfarande ett hav av scilla, i rabatterna sticker tulpanerna upp blad och knoppar. Påskliljorna har snart blommat över. Vår blå alpklematis har öppnat sina första blommor, det kommer fler och trappan snärjs in av blommor och blad. Sedan kommer rosorna, alla tycks ha överlevt vintern.

                   .

Humlan är fortfarande morgontrött och sitter på dörrkarmen och laddar sitt batteri.

Öns ståtliga askar väntar på att sätta segel liksom de gamla ekarna. Men visst är det vår!

Vi åker så tillbaka till residensstaden på slätten och alla dess magnolior. Z är inte så intresserad av magnolior men det är skönt att sträcka på benen och kolla läget. Han hänger med på promenaden. På vägen mot stadsparken möter vi små dragspelande gubbar, de är verkligen skickliga dragspelare!  Och betänk, vad vore  csárdás  och flamenco utan romer! De får sitt lilla  bidrag.


 

 

Så når vi stadsparken med alla dess olika magnolior. Alltsedan I och jag träffades har vi varje vår vandrat genom parken och glatt oss åt den dag då alla magnolior blommar!