I fredags rusade de ut, de nykläckta studenterna. Dagen innan hade Z och jag iakttagit  några stora  föremål liggande på en åker. De hade inte den vanliga vita eller vitgrå färgen utan var skära. Vi utgick i från att det var ensilagesäckar.

IMG_NEW

Men med tanke på att de nya studenterna utkläcktes dagen efter kanske det var studentägg eller kokonger som låg där på åkern? Z hade ingen åsikt om saken, han höll på med en luktanalys. Nå, vi vandrade vidare upp med ån. Längre fram hälsades Z av Gördis, waimarandamen.

Det var tomt på rast- och grillningsplatsen och Z tog sig ett bad. Jag skyllde på reumatismen och stannade på land.

Morgonen efter såg vi unga blivande studenter vandra genom staden  till den numera obligatoriska champagnefrukosten. Annat var det på mattes och husses tid. På studentexamensdagen gick vi på darrande ben till läroverket för att på ”muntan” grillas av ditresta censorer. Läroverkets rykte och dess elevers kunskaper skulle prövas av dessa gråhårsmän. De var biskopar, professorer, docenter och annat fint, väl utvalda på grund av sin lärdom.

Det var för övrigt inte bara vi elever som var skakis, det drabbade även lärarna.

Framåt eftermiddagen föll domen och vi kunde rusa ut i våra fräscha studentmössor, de gamla skolmössorna kastades ut. Om alla klarade sig fick vi sjunga och tjoa, hade någon kamrat kört  gick vi tysta ut på skolgården, kamraten försvann på skolans baksida.

Nu tar alla studenten, alla sjunger, tjoar, tjuter och skränar. Och så upp på lastbilsflak, traktorsläp eller statusfordon. Och så börjar paraden utmed Drottninggatan och dess jublande åskådare.

IMG_0001_NEW

När paraden är över forslas studenterna på ett eller annat sätt hem till familjen och den festliga måltiden. Festföremålet försvinner så tidigt ut till sina kamrater och det fortsatta firandet.

Dagen efter gör vi vår eftermiddagspromenad i den sköna stadsträdgården.  Inga uppryckta  blommor, inga hopp i rabatter, inga burkar eller flaskor så långt vi kunde se. Dagens studenter, vårt hopp, har skött sig.