jan141_redigerad-2

 

Äntligen börjar ljuset komma tillbaka och solstrålarna bryter nästan igenom trätopparna. Z, I och jag följer vår vanliga stig. Z springer i förväg, stannar, väntar in oss och fortsätter så. Så märker han av andra hundar och stannar upp. Är det något farligt. Nej, det är bara B med sina två ”labbar”. De får inte umgås med Z, vi håller oss på avstånd.

Snölagret är inte mer än 4 cm men efterhand börjar det bli jobbigt att lyfta det onda benet och vi får vända och ta oss tillbaka till bilen. Men visst är det härligt med ljus och snö.

Härligt har också blivit ett avslutsord för telefonförsäljare. Mitt telefonbolag ringer då och då, det vill försäkra sig om att jag vill fortsätta mitt abonnemang. Jag förklarar att jag är nöjd och försäljaren avslutar med ett ”Härligt”. Samma ord om de ringer för någon insamling eller lotteribolag. Det senare brukar jag avsluta snabbt så jag vet inte om det var ”härligt”.

En härlig upplevelse är  att läsa Jojo Moyes bok ”Ett hundra mil”. Det är en tragikomisk berättelse om den unga kvinnan med två barn som möter den snuskigt rike datanörden och vad det fick för sina konsekvenser. Visst är det en variation av den fattiga flickan som möter sin prins. När jag väl började läsa denna bok kunde jag knappt sluta!

Som vanligt numera kom det en eftertext där hon tackade alla som hjälpt henne, faktiskt en hel sida. En stilla undran, vem är egentligen författaren och hur går det egentligen till att skriva romaner nu för tiden.