Nu är sötebrödsdagarna över. Vågen visar brutalt att det varit för mycket. Visserligen har en ny genomgång av övervikt och förtidig död visat att något överviktiga kan vi få vara. Så den första torsdagen i det nya året flanerar jag ner till gymmet Actic. Några av kamraterna har redan börjat plåga sina kroppar eller ännu mer sätena och låren, de sitter uppspetade på motionscyklarna och trampar och trampar. Det är bra att komma först, en del cyklar är mer tungtrampade än andra.

Efter uppvärmning med pep talk går vi sedan över till arm- ben-rygg- buk-stärkande maskiner. Var och en tar i efter sin förmåga eller lust.  Den tröttes första belöning är en varm dusch, den andra är ång- eller vanlig bastu. Blodcirkulationen i de subjektivt överbelastade musklerna förbättras och efter ytterligare intvålning och dusch är vi färdiga för den tredje belöningen.

Den tredje belöningen är en kopp starkt kaffe och en macka och till detta ett högintellektuellt samtal om ingenting. Gymmets fikeri är stängt så vi förflyttar oss till ett av stadens frukostkaféer, vi åker förstås bil, överdrivas skall det inte så här nära inpå helger. Det finns mycket lockande att äta för den hårt kroppsarbetande. Vad sägs om bacon, korvar, ,köttbullar ost, leverpastej. Också saltgurka och andra grönsaker finns för aptitens skull. Men vi är ståndaktiga, bara en macka med ost eller korv samt en mugg kaffe. Morgonen börjar ta slut och vi skiljs åt. På vägen hem upptäcker jag att jag blivit av med mina handskar. Men kamraten M löste problemet. Handsken var inte bortkastad!