Z och jag tar vår vanliga åpromenad, Överallt blommar svärdsliljorna. Bland näckrosbladen sticker det upp en och annan knopp och där är faktiskt en liten näckros utsprungen.

Nästa morgon packar jag bilen. Det är mycket som behövs för två månaders skärgårdsliv. Färdkost till Z och mig glömmer jag inte. Så kommer vi iväg. Färden går över Askersund, Motala och Borensberg. Vi stannar på en rastplats vid Motala ström. Z får en skinkmacka, jag den andra. Vi sträcker på våra sex ben och så fortsätter vi vår resa. I Linköping kommer vi fel, fast rätt, och ser mycket av staden, ibland två gånger. Vi hittar så vägen ner mot vårt Stora Askö. Vägen byggs om, många och stora vägmaskiner hindrar vår färd. Vi får vänta vid trafikljus, följer med i en konvoj ledd av en följ-mig-bil. Så kommer vi fram till avtagsvägen som leder till Loftahammar och Stora Askö. Framme vid vår skola står vildrosorna i början av sitt flor. Finns det något vackrare än vildrosor? Och doften föder sällhet.

 

 

Lupiner i alla möjliga färger kantar vägarna. Hade gamle Mendel haft så många färger att grubbla över hade han kanske gett upp sin teori om ärftlighet. Luktärterna i hans klosterträdgård hade endast tre färger.Lupiner betraktas av många som en landsplåga, de bara breder ut sig och blomningstiden är inte lång. Men visst är de vackra. Finurliga är de också, de binder kväve till jorden och gödslar sig själva. Kan de användas till något annat än ögonfröjd? Lupinfrön innehåller mycket protein och kan ersätta sojabönor i foder. Samtidigt innehåller de gift, om än i låga halter. Försök görs att förädla växten och eliminera giftet. Kanske vi i framtiden kan se stora fält med lupiner. Eller är det så att färgprakten samtidigt försvinner?

 

Aklejan sätter färg på våra trädgårdar och finns i många färger. Vår karga trädgård är snart full av dessa blommor. Fröjd för ögat och aklejte kan användas utvärtes för sårrengöring. Örten har också tillskrivits älskogsbefrämjande egenskaper och kanske därför finns med i ”Uti vår hage”. Krasst kanske den, som många kärleksbrygder använts för att framkalla aborter.

Ingen ros utan törnen och ingen riktig puss utan mustasch sades det under mustaschernas tidevarv.

 

Vildrosen är min passion! När jag tittar ut över ängarna finns hon där och lyser upp bland det gröna. Hon är vit som oskulden men kan rodna som förälskelsen. Doften är ljuv och diskret som den första kärleken. Tyvärr är dess blomning kortvarig, carpe diem tillrådes!

Det finns andra rosor att glädja sig åt och visst är det härligt att vandra i  en rosengård..