Den gångna veckan började så bra. I skulle bli av med gipset på vänster underben och bli mer rörlig. Inte minst I såg fram mot att åter få gå ut med Z och kanske kunna komma med ut i skogen. På måndagkvällen kom dottern K.   Mor och dotter skulle få rå om varandra. Z  och jag hade våra vandringar morgon, förmiddag, eftermiddag och så aftonpinkningen  (Militärt tapto enligt  Wästgöta kavalleri: Då aftonsolen sänker sig då pinkar jag och lägger mig). Men så blev det inte. Kylan kom tillbaka, onsdag morgonen bröt ”förkylningen ut” med kraftiga nysningar och hosta. Jag for upp i sängen, Z tittade förvånat på. Sen smärta i näsa och gom som ett kompani ettermyror marscherade fram och tillbaka. Den som satt sig på en murken stubbe i varm sommareftermiddag vet vad jag menar. Fram på kvällen stigande feber och orolig sömn. Onsdagen och torsdagen var jag nästan helt utslagen. Men inte helt, jag började läsa den förtjusande boken om Harold Fry och hans pilgrimsvandring. Harold var en försynt och kuschad man och levde i ett olyckligt äktenskap. Men så kom ett brev från en gammal arbetskamrat. Hon låg för döden på ett Hospits 80 mil bort. Harold visste inte hur han ska handskas med detta, han skrev ett till intet förpliktigande svarsbrev och gick i väg till brevlådan. För att brevet säkert skulle komma i väg gick han förbi den ena brevlådan efter den andra, brevet skulle säkert komma i väg. Helt plötsligt befinner han sig på vandring genom England för att söka upp sin glömda vän. En helt ny värld öppnade sig. Han träffade många människor, lyssnade på dem, berättade om sin vandring. Så småningom kom han fram. Men allt detta kan Ni njuta av i boken. Naturskildringarna i boken är som akvareller översatta till ord. Skildringen av vår, försommar och sommar, av sol, regn, blåst är fantastiska.

Köp eller låna boken, njut. Obs! Den är säkert minst lika njutbar utan en brakförkylning.