Jag har just läst ut ”Från Holmes till Sherlock”, en bok om Conan Doyle skriven av Mattias Boström.

Conan Doyle var läkare och hade utbildats vid Royal Infirmary i Edinburg. En av hans lärare var kirurgdocenten Joseph Bell, av denne lärde han sig vikten av observation av patienter. Det kallas klinisk blick! Conan Doyle skänkte sedan denna observations-och slutledningsförmåga till sin Sherlock Holmes.

Conan Doyle arbetade så som allmänläkare, var läkare under boerkriget, var skeppsläkare i några omgångar. Sedan öppnade han egen läkarpraktik, men utan någon stor framgång och slutligen  utbildade han sig till ögonläkare och hade sin praktik i London. Men egentligen ville han skriva böcker, hans största framgång var korta romaner och noveller om Sherlock Holmes. Han blev till slut trött på sin hjälte och tog livet av honom. Läsarnas protesterade kraftigt och han fick återuppliva sin hjälte.

Han tjänade mycket pengar på sina böcker och samlade ihop en stor förmögenhet. När han så dog fick arvingarna sköta affärerna och mycket i boken jag nu läst handlar om hur hans hjälte skulle avkasta så mycket som möjligt till sönerna som också satte sprätt på pengarna.

Är man Holmes-freak är boken värd att läsa, annars är väl gången den vanliga, en generation samlar ihop en förmögenhet, nästa generation gör av med den.

När jag läst boken upptäckte jag att jag faktiskt inte läst någon roman eller novell av Conan Doyle, jag läste raskt boken Baskervilles Hund. Kanske den ger en orättvis bild av hans författarskap, sentida deckarförfattare är klart bättre på personskildringar.

Läsvädret är bra, mulet, duggregn, dimma, kraftigt regn. Men som hundägare måste vi ut. Naturen har sin skönhet även under dylika förhållanden.

 

Med detta GOD FORTSÄTTNING