Vi går här med våra hundar, pinnhunden och Z. Vi går igenom de senaste dagarnas händelser och fastnar för att det är synd om ungdomen. Redan Hjalmar Söderberg tyckte att det var för djävligt att vara ung.

Vi har läst om den 22-åriga kvinnan som var alldeles uttröttad av att studera, förvärvsarbeta och dansa. Där fanns också den unge mannen som läste ekonomi, var lagledare för flera pojkfotbollslag. Båda hade gymkort och tränade och var trötta-.

Vi jämförde med vår egen studietid, min kamrat studerade veterinär- och jag human medicin. Det var långa dagar med föreläsningar, laborationer och annat praktiskt arbete. När vi kom hem fick vi fixa mat och läsa i de tjocka böckerna. Inte skulle vi haft tid att arbeta vid sidan om annat än på loven. Inte heller hade vi gymkort och vårt umgänge bestod i tedrickande, smörgås och diskussioner om livet, kurser och lärarna. Vi hade inte råd att vara moderiktiga, kläderna blev slitna men fick hänga med, krogbesöken få och av lågbudget typ. Visst fanns det kamrater med välavlönade föräldrar och som fick bo hemma och gratis mat. Vi andra hyrde rum ellerbodde på studentrum, få hade egen lägenhet. Vi som bodde i studentkorridor delade ofta kök, och vid kvällsteet fördes ofta existentiella diskussioner.

Vi hade det inte så illa och till skillnad från dagens studenter var framtiden vår.