Z  sover vid mina fötter. Han har varit ute på sin första promenad för dagen, ätit frukost, blivit kliad. Snart ska han och jag ströva upp med ån, den å som kallas svart men som alls icke är svart. Kanske det är med den som med Donau. Hon är inte heller blå utom vid en viss tidpunkt på förmiddagen, sedd i en viss vinkel och under blå himmel.

Jag har just avslutat min research om Konstantinopel, det är fantastiskt mycket jag inte visste. Historia är alltid frustrerande, vem berättade vad och varför? Var berättarna med och på vilkens sida stod de? Grundas deras berättelser på egna iakttagelser eller är hörsägner? Har de blandat ihop händelserna? Minnet är alltid bedrägligt!

En del minnen försvinner nästan helt. Så har större delen av min släktforskning försvunnit ur min dator. Jag har bytt dator, uppdaterat program, tryckt på fel knapp och inte säkerhetskopierat nog ofta. Min bror hörde av sig. En av hans sonsöner, Jonatan 15 , hade en morfar som släktforskade och frågade min bror om vår släkt. Så hamnade bollen hos mig.

Visst, om den kan jag berätta, trodde jag. Datorn startades upp, släktforskningsprogrammet öppnades. Programmet fanns men släktfilerna var försvunna. Hade jag några papperskopior? Var hade de tagit vägen?  Fram med pärmarna, en del återfanns. Var något gömt i datorn under fel adress? Hade jag sparat på skiva? Den bistra sanningen är att jag måste börja om från början.

Z:s nya lek, ”Husse leta ben”. Han får sitt tuggben, springer omkring med det. Kommer så utan ben, tittar uppfordrande på mig. Jag frågar dumt, ”VAR ÄR BENET”? Z  tittar på mg, går några steg, tittar igen, tar några steg , blänger på mig , ”förstår Du inte”. Då står han framför vår säng, den ser något tillstökad ut, och under min kudde ligger hans ben. ”Duktigt husse!” säger han och tar emot benet.