Regnet hänger i luften, då och då faller det ner. Z, nyss hemkommen efter sin runda på stan, ligger vällustigt utsträckt i ”sin” fåtölj. Snart skall vi ut på skogspromenaden, kanske tillsammans med hans vänner Dino, Molle och Kerstin.
Tidningsläsningen så här på morgonen gör mig pessimistisk. Hur mycket våld och mördande kan vi utsätta våra medmänniskor för? Ena illgärningen föder den andra. Egna förträngs eller förhärligas till icke-illgärning. Förr fick skalderna förhärliga kriget som ledde till seger och frihet för de egna. Förlorarna förslavades, förflyttades, föraktades, försköts och ruvade på hämnd.
When will we ever learn?
Where have all the flowers gone, long time passing?
Where have all the flowers gone, long time ago?
Where have all the flowers gone?
Young girls have picked them everyone.
Oh, when will they ever learn?
Oh, when will they ever learn?
Where have all the young girls gone, long time passing?
Where have all the young girls gone, long time ago?
Where have all the young girls gone?
Gone for husbands everyone.
Oh, when will they ever learn?
Oh, when will they ever learn?
Where have all the husbands gone, long time passing?
Where have all the husbands gone, long time ago?
Where have all the husbands gone?
Gone for soldiers everyone
Oh, when will they ever learn?
Oh, when will they ever learn?
Where have all the soldiers gone, long time passing?
Where have all the soldiers gone, long time ago?
Where have all the soldiers gone?
Gone to graveyards, everyone.
Oh, when will they ever learn?
Oh, when will they ever learn?
Where have all the graveyards gone, long time passing?
Where have all the graveyards gone, long time ago?
Where have all the graveyards gone?
Gone to flowers, everyone.
Oh, when will they ever learn?
Oh, when will they ever learn?
Where have all the flowers gone, long time passing?
Where have all the flowers gone, long time ago?
Where have all the flowers gone?
Young girls have picked them everyone.
Oh, when will they ever learn?
Oh, when will they ever learn?
Words and Music by Pete Seeger (1955)

Denna sorgliga sång sjöng eller gnolade vi på under mina “militärsomrar 1959-61, under det kalla kriget. Fortfarande kan jag gnola på den när jag läser om grymma inbördeskrig där våld och död är dagligvara.
Primum est non nocere, för det första, gör ingen skada, är en gammal läkared. Ögonläkaren, sedemera presidenten, al-Assad måste ha glömt denna ed. Den unge Bashar al-Assad beskrevs som en snäll, blygsam och duktig skolpojke som blev ögonläkare i London. Han var helt annorlunda än släktens många råskinn. Hans ungdom kantades inte av våld och skandaler. Så dog hans äldre bror och Bashar al-Assad kallades hem för att bli ny president. Många hoppades han skulle förvandla diktaturen till demokrati. Men så blev det inte. Han kom som en varg i fårakläder.