Örebro har det som andra städer inte har, Svenska Kammarorkestern. Nu ackompanjerade orkestern elever från Operahögskolan, de framförde Mozarts Don Giovanni som sin examensproduktion. Don Giovanni är den italienska varianten av Don Juan, den spanske storförföraren. Det var inte vilka elever som helst, det var det var fullödiga sångare som skänkte liv åt Don Giovanni.

Jag är långt ifrån någon operafantast och har endast sett ett fåtal operaföreställningar och nog tyckt att de varit stela och tråkiga. Jag hade nog inga större förväntningar samtidigt som jag var nyfiken på de kommande operasångerskorna och dito sångaren. Förnyar de operakonsten?

Föreställningen ägde rum i vårt konserthus, där det egentligen inte finns mycket plats för scenkonst. Vad jag förstår blev det en minimalistisk föreställning utan egentlig scendekor, den utgjordes av sångarna, och orkestern.  Tvärsemot mina vanföreställningar rörde sig, hoppade, sprang, skuttade och ramlade operaartisterna ”naturligt” och livfullt.  Ja, så livfullt att jag glömde bort min värkande höft och helt plötsligt var föreställningen slut.

Okunnig och ovan vid operor tycker jag alla sångarna var fantastiska. Ska jag framhålla någon var det Caroline Christensen och hennes livfulla och glada tolkning av bondflickan Zerlina .

Huvudpersonen, don Giovanni, verkade ha hamnat i misär och drabbats av en svår sjukdom. Men det var också hans sista dygn!

Det var synd att inte fler såg föreställningen, kanske ”examensproduktion” och operaelever inte lockade. Det gick nog aldrig fram vilka välutbildade elever som framförde Don Giovanni.

Ni som bor i Stockholmstrakten har möjlighet att se Don Giovanni onsdagen 29 maj klockan 19.