I tisdags vandrade jag uppför Rudbecksgatepuckeln på väg till gym. Vid krönet  strömmade doften av nybakat bröd mot mig. Lill-Annas bröd på väg! I minnet dyker Norra Långgatan upp, det är i slutet av fyrtiotalet och farfar har kvar sitt färgeri. På andra sidan av gatan ligger den lilla brödbutiken, där handlade vi det färska väldoftande brödet.  Residensstaden vid sundet levde sitt stilla liv, hästar drog sina kärror och trängdes med transportcyklar och bilar. Grönsaker och höns såldes på stortorget och i Ölandshamnen såldes strömming, torsk, plattfisk och annat som dragits upp på morgonen. Min farfar var matglad om än inte matlagningskunnig. På morgonpromenaden köpte han in grönsaker, rotfrukter, frukt och fisk.

Femtio år senare övernattar I och jag på Ängsö, där förr fiskare och varvsarbetare bodde. När vi steg ut på morgonen kände vi en härlig doft av nybakat bröd, det var bara att följa efter. Någonstans fanns det ett bageri och det hittade vi. Färska småfranska och wienerbröd hamnade i påsar, bra att ha som färdkost under vår färd.  Doften av nybakat bröd är förförisk och jag kan förstå Proust dröm om Madeleinekakan.

Det finns många angenäma dofter att minnas. Stenkolsröken var förknippad med båtfärder och tågresor. Vilken doft och lycka att få färdas över sundet eller med järnvägen genom landskapet. Fortfarande stöter jag på koleldade ångare. Järnvägsentusiaster eldar sina lok med kol och liksom av bröddoften fångas jag av minnen.

I dessa tankar kommer jag fram till gym. En svag kaffedoft kommer mot mig men det är motion jag   ska ha, sen får jag se.