På mitt skrivbord ligger boken med denna titel, min äldste son tyckte den skulle vara intressant för mig som gammal medicinare. Boken är skriven av Peter C Götzsche, en dansk läkare och forskare, professor i ”klinisk försökdesign och analys” vid Rigshospitalet i Köpenhamn. Han är en av grundarna till Cochrane, ett globalt nätverk av oberoende forskare som arbetar med att ta fram evidensbaserad läkemedelsinformation.

Evidensbaserad medicin, EBM, innebär att bygga vården på bästa möjliga tillgängliga vetenskapliga bevis. Att helt enkelt ta tillvara forskningsresultat från vetenskapliga studier, bästa tillgängliga bevis, för beslut om vård av den enskilda patienten

I USA måste ett läkemedel godkännas av Food and Drug Administration (FDA), inom EU av respektive lands läkemedelsverk. Läkemedelsbolaget måste kunna dokumentera att läkemedlet är effektivt och att det inte har allvarliga biverkningar. Först görs djurförsök och, därefter görs försök eller studier på människor. Först på en liten grupp och senare på större grupper.  Biverkningar registreras liksom också om studien avbryts i förtid och varför. Ett protokoll upprättas och ska följas rigoröst. Och det måste finnas en kontrollgrupp som får placebo i stället för försöksmedicinen.

IMGNär läkemedelstillverkaren tycker sig ha dokumenterat nog om sitt preparats förträfflighet lämnar den in sin ansökan, i USA till FDA, inom EU till respektive lands läkemedelsmyndighet. Alla försöksprotokoll bifogas ansökan. I den bästa av alla världar redovisar företaget all information om läkemedelsprövningen. Har medicinen haft avsedd effekt, är den bättre än placebo/blindmedicinen och liknande mediciner. Ger den några biverkningar!? Om medicinen sägs förbättra överlevnaden, gör den det? Har patienterna följts tillräckligt länge, även sedan försöket upphört? Läkemedelsverken går så genom alla handlingar, det är ett stort arbete som måste genomföras med oväld.

Ibland blir det fel, i sin aktuella bok berättar Götzsche hur stora läkemedelsföretag i USA försökt undanhålla dödsfall eller andra negativa händelser. Där har man också försökt muta FDA-tjänstemän eller locka över de till det egna företaget med en mycket högre lön. Ibland har det lyckats.

När medicinen väl godkänns ska den säljas in till läkarkåren och sjukhusen. I läkemedelsprövningarna har ofta välkända och aktade läkare varit med och de får nu medverka i saluförandet av läkemedlet.  Att de får ersättning för detta är självklart. ”Vernissagen” blir på en läkarkonferens, gärna internationell. Artiklar publiceras i de medicinska tidskrifterna. Diskussionen om läkemedlets för- och nackdelar förs så inom specialistföreningarna och här i Sverige, läkemedelskommittéer.

För läkemedelsbolagen står mycket pengar på spel, det kostar att utveckla nya läkemedel. Men vinsten är viktig och strävan efter denna kan leda till ohederliga argument.

Boken är tjock, svårläst men tankeväckande. Och precis som James Joyces ”Odysséen” har och kommer inte många att läsa hela boken men man talar om den.