För snart två månader sedan utkom Arbetsmarknadsdepartementets vitbok om övergrepp och kränkningar av romer. Det är en grundlig och sorglig redogörelse över förföljelse, omhändertagande av barn, steriliseringar och andra trakassering av romer, en  folkspillra som kom vandrande genom Europa.

Alla vi seniorer har säkert haft en aning om hur romer och resandefolken hade det.  Vi har sett romernas läger med gamla vagnar och tält och med småbarn springande omkring byxlösa, sommar, höst, vinter och vår. Den allmänna uppfattningen var att romernas eländiga livssituationen berodde på att de var undermåliga människor.  En och annan tänkande politiker skrev motioner och påpekade att bodde de i husvagnar och tält, saknade rinnande vatten och beredda på att bryta upp, hur skulle de kunna skaffa sig utbildning och fast arbete.

Tiderna har ändrats, romer bor i lägenheter, barnen är skolpliktiga ,  får socialförsäkringsförmåner och försörjningsstöd, precis som alla svenskar. Nu gäller det  att  stimulera romska föräldrar och barn att gå i skolan, skaffa sig utbildning och arbete.  Vad vill de själva?