Har denna vår varit torrare och kyligare än de tjugonionde föregående eller känns det bara så? Visst har det varit lockande att recitera Lars Wivallius poem ”Klage-Wijsa öfwer thenna torra och kalla Wååhr. Men nu har våren kommit och precis som under våra tidigare vårar har magnoliorna i stadsparken börjat slå ut.   Att kommunen dessutom planterat ut nya magnolieträd känns som en uppmuntran.

Förra veckan öppnade vi vår ”skola” i Tjust skärgård. Vi kom ner på söndag middag, vindarna var kyliga även om det inte regnade. Bilen lastades ur och mat och kläder bars in. Så på med elen för att få i gång kylskåp men också för att få upp värmen. Därefter det mest spännande, vattnet kopplades in. Måtte jag dragit åt alla kopplingar så att det inte läcker någonstans. Några packningar förstod jag måste bytas ut och jag fick tillverka nya. Och, ”heureka”, allt fungerade. Därefter fick jag bege mig till vedboden, ta fram yxan och klyva ved till vår lilla kamin. Veden var torr och fin och jag återvände till huset med två spann ved. Strimlat papper hade jag med mig och tändvätska fanns. Ladda med papper, en skvätt eller två med tändvätska, torra tunna vedträn och så eld. Men, ack. Jag hade haft för bråttom, laddat in för mycket. Så röken gick bakvägen. Vedspisen fick rädda situationen, litet papper och tändvätska i sotningslucka och eld. Och långsamt började röken gå åt rätt håll. Åter drog jag en lättnadens suck, kaminen fungerade och jag kunde lägga in mer ved. Så framåt aftonen hade vi nästa tjugo grader i vår lilla kammare. Som alltid när vi öppnar skolan, äter vi vår supé i lilla kammaren och skålar i champagne. Det är aldrig fel.

När aftonen sänkt sig var det dags att krypa i säng. Madrasserna hade värmts upp, tjocka pyjamasar på och vi somnade snabbt.  Z skuttade upp i sängen och låg och njöt mellan oss, han snarkade så smått men inte störande, alla tre somnade och sov tills morgonsolen väckte oss.

Måndagens förmiddagspromenad gick till Hulö Hamn och blåsipporna där. I skogen var det ordentligt blött, den vanliga stigen var snarast en bäck och här och här och var breddade den sig till stora plurr.

Så till ortens ICA-butik för kompletteringshandel samt inköp av såningsjord. Brödbutiken tvärs över gatan doftade förföriskt och fick oss att handla inte bara matbröd, deras surdegsbagett är ljuvlig, utan också bullar.

Så gick denna förmiddag, vi åt en liten lunch, tog en liten tupplur alla tre. Sedan satt I i gång med rabattrensning, nedklippning och sådd. Vedklyvningen föll på mig, det gick åt mycket ved. Eftermiddagspromenad på kända marker blev litet tungsamt för våra slitna leder och brutna ben. Väl hemma träffade vi grannen och diskuterade ”läget” med honom. Middag, kvällspromenad och sömn.

Nästa dag flisade jag upp grenar och annat som I klippt ner. Av ett stort lass grenar blev det en halv spann flis. Och flisen hamnade i komposten och blir till jord. Inget må förfaras. En stackars vinbärsbuske flyttades fram ur skuggan, kanske den kan ge oss några svarta vinbär?

Trädgårdens blommor? Scilla fanns nästan  över allt, påskliljorna lyste som små solar, blyga tulpanblad stack upp. Kejsarkronorna växte snabbt men tyvärr, vi hann inte se dem blomma. Slån-, krikon- och fågelbärsknopparna svällde. Egentligen synd att åka hem men I hade plikter att sköta om.

Trettionde våren? Det var vår trettionde vår och Valborg. Något att beakta!