Den sjunde veckan.
Måndag kväll gruppmöte i miljönämnden, vi granskade bland annat förslag att bygga bostadshus uppe på en rullstensås. Läget förvisso trevligt men ett par 100 meter norr om byggplatsen går två europavägar till Oslo och Göteborg. Vår huvudinvändning mot bygget var dock förekomst av radon i åsen.
Tisdag morgon for jag till Stockholm för att träffa en gammal kamrat från studentåren. Vi kände igen varandra och nämnde inte med ett ord att vi såg äldre ut. Vi skulle vara kulturella och började dagen med att vandra genom Gamla Stan till Stadsmuséet. Kanske ett försök att komma ihåg vår ungdomsstad? Själva muséet var ingen höjdare, vi vandrade därifrån utmed Skeppsbron där fordom Finlandsbåtarna låg. Anblicken av Skeppsholmen och Söders höjder piggade upp oss men det var faktiskt sällan att vi kom längre söderut än till Gamla Stan, det fanns någon form av gräns. Nu skulle utställningen om Etruskerna besökas och Medelhavsmuséet är alltid trevligt. Men först en lunch och då på muséet. Och en välsmakande lunch fick vi för ett facilt pris.
Styrkta av maten löste vi våra biljetter, något särskilt pris fanns ej för mogen ungdom, ej heller för presumtiva etruskättlingar. Utställningen sades vara tredimensionell och vi fick ut röd-gröna glasögon. I de tredimensionella bilderna kunde vi ”vandra” omkring i gravarna, vi kunde se krukor och andra föremål i de tre dimensionerna. Det gav en större närvarokänsla. Så mycket klokare på de gåtfulla etruskerna blev jag inte men kanske det är deras storhet. Gick de in med sina idéer och ideal i den romerska och därmed västeuropeiska själen? Min far sa alltid att etruskerna sa phlumphum när de drack varandra till, detta kan varken styrkas eller förnekas efter besöket.
Ett besök i huvudstaden skall alltid avslutas med att köpa ett rökt lammlår, det gjorde jag och det blev perfekt till lördagens middag.
Onsdagens förmiddag ägnades åt miljönämnden. Några tobakshandlare hade ertappats med omärkta cigaretter. Det skall finnas svensk text som förklarar att det är farligt att röka, det saknades och mot vite förbjöds handlarna att sälja omärkta cigarretter. Då det dessutom var smuggelcigaretter får polismyndigheten ta hand om. Vi granskade detaljplaner för bostadsområden, ett område godkände vi inte, ett godkände vi med tvekan. Så här på vårsidan skall vi godkänna vår verksamhetsberättelse och anta den nya budget. Som vanligt hade våra tjänstemän gjort ett bra arbete. Miljöpartiet hade lämnat in en motion om slam från avloppsreningsverket, det skulle inte få användas som gödsel eller möjligen brännas upp. Nämnden avslog motionen.
På kvällen lyssnade I och jag på författaren och journalisten Bo Hazell, han berättade om resandefolket. Tidigare kallades de för tattare. Varifrån de kom vet ingen men det var inte budskapet. Hazell berättade om hur de resande behandlades så sent som på 1950-talet. De hade ju ofta stora barnkullar och bodde eländigt, i sämsta fall i tält. Plötsligt kunde barnavårdsnämnden komma och ta hand om en stor barnaskara. Vandrarfolkets kvinnor och män kunde tvångssteriliseras. Många unga kvinnor som levde ett äventyrligt liv och var ”lösaktiga” kunde skrivas in på sjukhus som Västra Mark i Örebro. Gick de med på att steriliseras kunde de släppas ut. Många förnekade utåt sin härkomst men i familjen och släkten var de resande och talade sitt språk. Det var inte lätt för barnen att förstå att de ena stunden var vanliga svenskar, i andra resande.
Det var inte bara myndigheter, riksdag, regering som behandlade de resande illa, det var faktiskt den svenska majoriteten som inte ville släppa in de resande i samhället. Så skyll inte bara på regering eller riksdag. Och det finns också något som heter civilkurage. Djupt nedstämda vandrade vi hem den kvällen.
Torsdagsförmiddagen blev tuff. Först en timme på gym och senare en timme tillsammans med en sjukgymnast. Hon gick igenom mina muskler och höftleder, kontrollerade rörelseomfång, balans och styrka. Sjukgymnastik är en nyttig del av sjukvården, den strävar efter möjligheter till ett bättre liv och sjukgymnaster är verkligen analytiskt begåvade. Resten av dagen var jag helt slut.
Fredag. Det har fallit litet snö under natten. Z och jag gick ensamma i skogen utmed en stig, inga mänskliga fotspår men en räv har sprungit fram och tillbaka längs stigen. Z var inte speciellt intresserad av räven. Han gjorde avstickare men höll koll på var jag var. Då och då testade jag honom, gömde mig men han hittade mig. Efter en timme var vi framme vid bilen igen, åkte hem till lunch och tupplur. På kvällen kom äldste sonen T, vi skulle fira hans födelsedag på lördag. Vi åt grönkålssoppa, pratar en stund och sen i säng.
Lördag morgon. I och Z tog sin morgonpromenad efter frukost, T sov men vaknade efter någon timme. Efter juice, kaffe och mackor förklarade han sig villig att följa med på den dagliga skogsturen. När vi parkerade bilen var redan våra hundvänner där. Vi blev fem personer, en springerspaniel, två labbar och så Z. Hundarna sprang omkring oss, en hittade något intressant och så var alla där. Hunden M älskade att jaga pinnar och hade utnämnt mig som förste pinnkastare. Han var outtröttlig men inte jag. Mobilen ringde, mellansonen har blivit sjuk och kunde inte komma inte till festen. De två barnbarnsflickorna och sambon kom till lunchen. Något senare dök också yngsta sonen S upp. När solen sänkt sig firade vi T och åt rökt lammlår, marinerad fläskfilé och potatisgratäng, till detta ett rött ekologiskt vin. Glass och chokladtårta. Barnbarnet K fick specialglass på grund av mjölkallergi. Specialglassen är godast. Småflickorna ville se melodifestivalen, ,vi vuxna slötittade för att då och då häpnas av kvalitén.
Söndagsväder, nej, men alltid hundpromenad. Vi åt lunch tillsammans och sedan åkte alla hem till sig. Efter några timmar ringde T och sa han glömt sin elektriska rakhyvel, vi hade redan sett det och skickat i väg den.
Så var denna vecka slut.