Som vanligt efter ansträngningen på gym och ångbastun samlades vi kring fikat. Det sista moment är samtidigt det första. Vi diskuterar allvarliga och mer lättsamma företeelser. En av deltagarna hävdar att det skulle kunna vara ett akademiskt seminarium. Så sa plötsligt en deltagarna att det där att minska förbrukningen av olja är helt verkningslöst. Den största delen av koldioxidutsläppet står vulkanerna för.

Vi blev mållösa, var det sant och varför hade FN ordnat världskongresser alldeles i onödan.Det var inte lätt att raskt skjuta hans påstående i sank! Vi fick gå hem och vässa argumenten mot hans uppgifter.

Egentligen är det striden mellan statistik och dynamik som det gäller. Må vara att vulkaner och annat släpper ut CO2 i stora mängder. Samtidigt tar växter och bakterier upp  detta CO2  och bildar bland annat kolhydrater, dessa används som som byggstenar och bränsle  i alla organismer. Men överskrider vi  växternas upptagningsförmåga ökar halten i luft och vatten och ger problem.

Så, den lilla gumman samlar kvistar och grenar att bära hem till sin lilla spis. Hon släpar ihop en hög och för varje kvist hon lägger i högen mumlar hon ”orkar jag den så orkar jag den”. När hon så ska bära hem bränslehögen  orkar hon inte med den och måste minska bördan.