Blue Christmas

Z och jag tog en av våra vanliga förmiddagspromenader. Det var en vanlig snöfattig decemberdag. I vanlig ordning inspekterade Z vägkanterna, det kunde var något intressant som en tik i lagom ålder. Ganska intressant var också spår efter hare eller rådjur

Det var i det närmaste vindstilla, vägen var torr, här och var pudersnö. När vi kom fram till Hemfjärden möttes vi av ett landskap i  femtio nyanser av blått.  Långt borta låg julbrådska , bjällerklang, uppoppade julsånger. Här kunde vi uppleva en innerlig upptakt av julen.

Tingel-tangel, nej. Att få höra något juloratorium från barockens storhetstid  vore förmätet. Men några kvällar tidigare hade min son S och jag njutit av barockmusik spelad av en Berlinerensemble, dess toner ekade nu i mitt huvud. Z var helt oförstående men lät mig stanna upp.