Med hjälp av två Alvedon och en femmilligrams Dolcontin sover jag hyggligt.  Morgonstelheten finns kvar liksom belastningssmärta men det är drägligt. Varm dusch, rakning och frukost gör sitt till.

Jag tittar ut. Termometern visar en knapp minusgrad och himlen är molnfri. Men närkingens reservation kan jag inte bortse ifrån. ”Nu ja”. Matte har hel halvdag vilket för mig betyder den tidiga ”kiss & bajspromenaden” och förmiddagens strövtåg.  Den tidiga morgonpromenaden är den bästa. Staden är nymornad, invånarna på väg till och från, vart bekymrar oss inte. Z läser morgontidningen och markera ett och annat stycke. Något misshagar honom och här sätter han ett ordentligt visitkort (som hastigt elimineras av hans finkänslige husse). Z har ganska många två- och fyrbent vänner. En del känner han sedan sin valptid, de är högst i rang. Sen kommer de som har eller brukar ha någon bit godis åt honom. Han är mycket spontan och så fort han ser sina synnerligen goda vänner släpar han i väg med husse.

När vi ronderat färdigt de närmaste kvarteren går vi hem, sträcker ut oss och läser tidningen. Z rullar ihop sig och slumrar till. Klockan går. Det är dags med den egentliga hundpromenaden strax bortom Karlslunds herrgård, Fortfarande klar himmel. Vi strosar längs de öppna fälten, Kilsbergen, de Blå bergen, är delvis insvepta i dimma. Även bortöver stan ligger en molnbank men över oss blekblå himmel och en svag sol.

Vi följer ån uppåt, skrämmer upp änder och gäss, de protesterar vilt mot att bli störda. Så går vi över ån, här har det legat en kvarn. Resterna efter dammen syns liksom också stengrunder efter kvarnbyggnaderna. Själv kvarnmästargården finns kvar, ett vackert stenhus i  gammelrosa. Där bor Gördis, den sköna  waimarantiken.

Vi vänder och följer ån mot staden, över dammbyggnaden. Här är det ordentligt halt och jag förmanar min fyrfotade vän att inte dra omkull mig. Nu blir det kyligare då molnbanken kommer över oss. Vi skyndar hem till värme, lunch och tupplur.