Denna morgon har jag just rensat och flått flundror som vår granne och vän givit oss. Att flå flundror var tidsödande för mina ovana och obarkade händer och mycket hann jag tänka när jag stod där med fiskarna. För en som inte vet vad flundror äter kan jag upplysa om att de är baddare på att äta småmusslor. När jag stod där med min nyskärpta morakniv vräkte regnet ner och i bakgrunden hörs åskmuller. Av och till bryts strömmen och min laptop meddelar att nu går den på batteri.

I går gjorde vi en utflykt inåt landet till slottet Casimirsborg. Vi har sett det från andra sidan av Gamlebyviken, på kartan samt också varit vid slottets skutvarv. Gamla skutan Vega skulle sjösättas efter en genomgående renovering , kommunalrådet skulle tala och vi publiken skulle hurra när skutan gled ner i vattnet. Tyvärr, det blev ingen sjösättning då båten inte var färdig. Men vi träffade den pigge100-åringen Kalle på Hälla.

Nu hade vi på Casimirsborgs hemsidan sett att det skulle finnas kafé och slottsvisning. Vidare skulle vi kunna vanda bland hällristningar från bronsåldern. Lockande eller hur! Vägen dit var smal och kurvig, nästan så att vi såg bakändan på vår bil. Vid avtagsvägen till slottet hittade vi en parkeringsplats, det var förbjudet att köra ner. Vi vandrade så alla tre, I, Z och jag nerför vägen till slottet. Det var sommarens hittills hetaste dag och vi såg fram mot kaffe och svalkande glass. En pil visade oss vägen till Varvet och Slottsturen och lydigt slog vi in på den vägen. Vi passerade en ladugård med för länge sedan bästa datum, en ensam ko tittade förundrat på oss, kom förbi en ”statarlänga”. Slottets norra sida dök upp, vaktat av en bestämd Cairnterrier. Den vackra byggnaden var nog i behov av utvändig upprustning. Så kom varvet. Det såg övergivet ut med verktyg, maskiner och bräder kringströdda. På stapelbädden stod en gammal skuta i behov av översyn. Den stora propellern var övervuxen av havstulpaner och anda små djur. Det såg litet sorgligt ut som resterna av en dröm. Café var det inte tal om. Vi vände om och gick uppför backarna och till vår bil. På hemvägen passerade vi Lofta by och där fanns CAFÉET. Ägarna var tyskar som bott där flera år. Att det fanns ett café hade vi inte lagt på minnet. Vi fick varsin café latte, helt perfekta och en tårtbit som överträffade min favorit Apfelstrudel. Men först fick Z en egen skål med vatten.

Inne i caféet fanns fina teckningar från en närliggande friskola.  I ett hörn stod en bokhylla. Där kunde man låna en bok och lämna en annan i stället. En jättebra idé.  Nästa gång vi far förbi skall vi lämna in våra sommarböcker där. Alla har vi ju våra förströelseböcker för hängmattebruk. Vi läser dem en gång och sedan kan andra få läsa dem.

När vi kom hem började regnet och senare åska.