marspromenad

Äntligen börjar det likna vår. Z och jag går vår vanliga lunk och njuter av alla vårtecken. Där kommer ett sträck sångsvanar, taktfast slår vingarna. Är de på väg norrut?  Så kommer ett gäng skränande grågäss, snart går de ner för landning. Talgoxarna sjunger sin sång. Där borta över ån plaskar något vitt till, kniporna har kommit. På avstånd står en allvarlig kanadagås och begrundar tillvaron. Var är resten av gänget.

Den sköna Gördis håller sig inne eller är ute med sin matte. Vi viker av mot sydost, följer åkanten. Plötsligt sätter  Z av ner mot åkanten, ut på isen. Det kan bara hända en sak. Han plurrar men snabbt plöjer han genom fjolårsvassen och kommer upp på stigen. Härligt med ett dopp, inga sura miner här inte, han är ju en vattenhund. Längre fram håller parkarbetarna på att röja sly, sågen viner. För att slippa oljudet går vi över dammen till andra sidan ån.  Z stannar till, tittar ut över vattenytan. Han ser något jag inte ser.

Solen tittar fram, det hade inte varit så dumt med fika nu tycker vi båda, det får bli nästa gång. Så ser vi bilen, Z vill bara kontrollera något men skuttar snart in.  Vi kommer hem, somliga får sina fötter tvättade. En liten tupplur skadar inte innan lunchen serveras,

skanna0002