När jag tillsammans med mina barnbarnsflickor återvänder till skolan, hälsar Z mig välkommen så fort jag öppnar bildörren. Så tittar jag nerpå gräsmattan. Har någon slängt något kolapapper. Men nej, det är två apollofjärilar som fattat tycker för varandra och det bli larv av alltihop.

Denna vackra fjäril är fridlyst, vi ser den då och då på vår ö. Larverna livnär sig på kärleksört, det låter som en saga! Vi skyddar alla kärleksörter på vår karga och torra tomt., det är en biotop som passar vår fjäril och kärleksört.

Varför kärleksört? Den tillskrivs inte några erotiska egenskaper. Däremot är örten  känd för att läka sår och odlades i klosterträdgårdar. Vad det gotländska ”dunderlauk” står för vet jag inte men den ansågs som en symbol för varaktig kärlek, unga älskande sänder varandra plantan, så länge den levde var kärleken vid liv. Den är alltså inte botanikens svar på Viagra, kanske mer riddarvisornas kyska kärlek.

Någon gång har vi sett en fjärilssamlare springa runt med sin håv, han har kraftigt tillhållits att låta fjärilen vara.

Apollo är de sköna konsternas gud. Ljusets, musikens, sångens gud men också vetenskapens och förnuftets.  Bara denna vetskap gör att jag alltid blir glad när jag ser fjärilen. Nu ser jag två i förening.

Mina barnbarnhar ingen förståelse för en äldre mans tankar, de försvinner raskt till sin våning med sina böcker.