krycka

Klockan är fyra på morgonen och jag är alldeles klarvaken och för första gången på länge smärtfrifri. En härlig känsla och med välbehag tittar jag ut på vår frodiga trädgård.

Resan har varit lång. Jag har fått övertyga ”min” distriktsläkare att höften är sjuk.  Smärtorna var inte helt typiska  så jag förmodade att även ländryggen drabbats av felbelastningen. Men se, en enkel röntgen ländrygg gick inte för sig.

Höften blev ondare och ondare, sömnen sämre och sämre för att inte tala om humöret. Höften blev slutligen röntgad och en remiss utgick till ortopederna  i Region Örebro. Efter knappa nittio dagar träffade jag min ortoped , vi kom överens om att en operation var nödvändig  men den skulle inte ske före sommaren.  ”90-dagars-regeln”  gällde inte på mitt sjukhus. Hänvisades till en instans som skulle ta reda på om något annat

sjukhus inom regionen hade tid. Då hade jag stått på väntelista i nästan tre månader men den väntetiden kunde inte överföras till sjukhus 2, hamnade sist i kön där. Dock lyckades de operera undan och i slutet av maj blev det min tur.

Nu är jag opererad men det har varit en pärs. Operationen och inklusive anestesin har tagit hårt på  kropp och själ.

Så när jag i morse vaknade pigg och smärtfri var det som i  himlen. Jag tittade ut,, Solen sken, fåglarna kvittrade. Z snarkade högt,  I sov nästan ljudlöst.

Jag väckte ingen, satt bara och njöt.

.