Vi ska sälja vår sommarskola på ön. Vi har haft tjugofem fina år här. Men så blir det för tungt md gräsklippning, rabattvård och övrig skötsel. Den som har höftproteser har svårt att komma i och ur båten. Då återstår  landbacken, det var  ju inte anledningen till att köpa byskolan.

Vi röjer, städar och rensar bort. Tänk vad mycket vi samlat på oss i tjugofem år. Glas av olika slag, en del tog vi över av förre ägaren, annat har vi köpt på våra glasbruksresor. Coca cola skänkte oss tre par glas, varje glas rymmer 33 cl, det gick bra med Coca cola men  också med hemlagad vinbärsdricka.

Böcker tycker vi om och böcker köper vi för lata sommardagar i regn och sol. Det är aldrig  fel att köpa och läsa en bok. Problemet är att bli av med dem som inte är värda att sparas. Gäster får gärna ta en bok ur hyllan att läsa i sängen. De får gärna ta med sig boken hem. Vi säger inte nej när de lämnar böcker efter sig. Men det blir så många böcker.

En del böcker blir vi förvånade över. Denna författare har vi aldrig hört talas om men hen skriver faktiskt bra, eller motsatsen. Hen har i alla fall fått en chans och vi måhända  en  ny författare.

Kanske den nya ägaren är bokmal och de kommande somrarnas regniga dagar är räddade.

Trötta på röjningen tar vi den långa rundan mot Flatvarp. När vi gått ett stycke tar skogen plötsligt slut.

IMG

Bestörta blir vi, kalhuggen skog, baggböleri! Utropar vi! Vi möter några bekanta som bor en bit längre bort. De är helt uppbragda. Det finns dock alltid något gott i det onda, trots allt, även kalhuggningen får sin charm. Vi fortsätter, hittar småningom den gamla stigen och kommer fram till landsvägen. Vi går och går, men sen  tar höfterna slut. I går och hämtar bilen och skjutsar hem oss tre.

 

När vi kommer hem till staden tar  vi fram deklarationerna och fullgör vår plikt. Med glädje konstaterar jag att, till skillnad mot somliga,  jag  har råd att betala min skatt.

Betänker också att allt har sin ände men korven den har två.